| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANBLICK an3~blik2 (a`nblick Weste), r. l. m. ((†) n. S. Columbus Vitt. 74 (1669), Fånge 22 (c. 1710)); best. -en; pl. (mindre br.) -ar.
1) blick l. ögonkast. — jfr OLYCKS-ANBLICK.
a) (mindre br.) om blickens riktande på l. (det afsiktliga) betraktandet af ngn l. ngt. Nordforss (1805). Det (är) blott för den första ytliga anblicken. som dess skönhet är tjusande. De Geer Hjertkl. 14 (1841). Med skarpa ögon blickar han på oss, / Och vid hans stränga anblick hjertat darrar. Ridderstad 1: 4 (1843, 1855). — särsk.
α) oeg. o. bildl. (Ett altar) ohöljdt för stjernornas anblick. Adlerbeth Æn. 44 (1804, 1811). — om inre blick. Vid första anblicken på .. förnuftets förhållande till de andliga tingen. Agardh Teol. skr. 2: 5 (1856).
β) (†) i uttr. i första anblick, vid första ögonkastet l. påseendet. Stiernhielm Arch. F 1 b (1644).
b) (föga br.) konkretare. Tu Nordsens blida Sol! / .. utaf din Nådestol / Ett lifligt anblick oss tillsändt. S. Columbus Vitt. 74 (1669). Ej från vattnet har jag min anblick / Kastat åt något håll. Adlerbeth Ov. 218 (1818).
2) framträdande för blicken, åsyn. Eders Kongl. Höghets anblick vare Folkets vederqveckelse! Tessin Bref 2: 4 (1754). Verksamhet, lif och trefnad gifva åt .. (staden) en karakter, som lätt vederlägger dysterheten af den första anblicken. Beskow Vandr. 1: 41 (1833). Hans höga lugn vid dödens anblick. Fahlcrantz 1: 47 (1835, 1863). Hvad som vid första anblicken föreföll oförklarligt. H. Lilljebjörn 1: 100 (1865); jfr 1 a β. Anblicken af Erlands misshandling. Rydberg Sing. 39 (1865; uppl. 1876: åsynen). Elsa bäfvade vid hans anblick. Bergman Gotl. skildr. 360 (1882). — särsk. (föga br.) i plur.: vy, aspekt (jfr 5). Detta (ena i universum) .. visar väl särskilda anblickar. Fahlcrantz 5: 55 (1841, 1865).
Anm. Huruvida den ursprungligare (aktiva) bet. 1 l. den nu vanligare (passiva) bet. 2 föreligger, kan i några fall vara ovisst.
3) syn, skådespel. Erbjuda, framte, förete en vacker, härlig, sorglig anblick. Wårt Läyon stympat wardt, at wåra hiärtan .. / .. blefwo af ett sådant anbleck rörde. Fånge 22 (c. 1710). Hvad anblick! Alt var nytt, alt var .. undersamt. Tessin Skr. 19 (1761). Det herrliga hvalfvet .. ger en praktfull anblick. Geijer I. 3: 116 (1825). Förtälj, hursom anblicken sig tedde. Johansson Hom. Od. 3: 97 (1844). Prostinnan .. dånade af vid den smärtfulla anblicken. H. Lilljebjörn 1: 100 (1865). Hvilken torftig anblick erbjuder .. icke .. det kala, liflösa (fältet!) Ljunggren i SAH 41: 4 (1866). — vy, utsikt. Från Rossel-tornet .. njuter (man) den mest öfverraskande anblick. Nicander Minnen 1: 135 (1831). Anblicken derifrån (dvs. från Elbebryggan i Dresden) är .. romantiskt skön. Beskow Vandr. 1: 111 (1833). Rydqvist Resa 268 (1838).
4) (mindre br.) utseende. Ej hafva de (dvs. Doris’ döttrar) alla en (dvs. samma) anblick. Adlerbeth Ov. 27 (1818). En pilt, ohyfsad till anblick. Därs. 125. Hur mäktigt grep mig ej hans stolta anblick? Ridderstad 1: 7 (1843, 1855). Landets yttre anblick. Carlson Hist. 2: 7 (1856). Hans anblick var, som Hamlet uttrycker sig, skuggan af en skugga. Beskow Lefnadsm. 71 (1857). Traktens a(nblick) är förtjusande. Hahnsson (1884). — särsk.: uppsyn, fysionomi, ansiktsuttryck, min. (Eftersom U. Hiärne var) fysionom, fästades först hans uppmärksamhet på de anklagades anblick. Beskow Minnesb. 1: 173 (1856, 1860).
5) (föga br.) anblick af, möjlighet l. tillfälle till (ett fritt) betraktande af, utsikt öfver. Berg och skog, med .. ringa anblickar af himmelens hvalf. Fahlcrantz 4: 232 (1836, 1865); jfr 2 slutet. För att få en fri anblick af de främmande. Carlén Repr. 2: 72 (1861).
Spalt A 1267 band 1, 1898