Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AND an4d, sbst.2, r. l. f. (m. Wallenius Project (1682; jämte f.), Sahlstedt (1773), Möller (1790); f. Bib. (1541), Lind (1749), Weste (1807), Dalin (1850) m. fl.); best. -en; pl. (†, uppvisad bl. i ssgr) -er (Eurenius Atl. näs 29, 31 (c. 1724)) l. -ar (C. F. Ljungberg Därs. Föret. 10 (1751)).
1) [jfr sv. dial. and, gödseland] i allm.: (angeläget l. brådskande) jordbruksarbete; bestämd tid för sådant arbete; bl. i ssgrna PLOG-, VÅR-AND. — jfr ANKOST.
2) (numera utom i ssgr bl. ngn gg i högre stil o. i bygdemålsfärgad framställning) särsk. med afs. på arbetet med grödans osv. inbärgning. — jfr BJUGG-, HVETE-, HÖ-, SÄDES-, VIN-AND samt (närmande sig 1) SKÖRD(E)-, SLÅTTER-AND.
a) inbärgning af säd, hö o. d.; skörd, slåtter. Messis(:) and, sädh. Var. rer. 41 (1538). När våren, anden eller fiskeleken best forhånden är, thå holles månge helge dagar. RA 1: 282 (1540); jfr b. Möller (1745). Almqvist (1842). Dalin (1850). — konkretare. Huru onda and och skörd the haffua om Sommaren, när the om hösten eller wårena .. såå sparliga och tunt. P. Erici 5: 217 b (1582). jfr: And, .. crops. Björkman (1889).
b) bärgningstid, skördetid. J första andenne när biugganden vppå gick. 2 Sam. 21: 9 (Bib. 1541). Then som församlar om sommaren han är klook, men then som j andenne soffuer han kommer på skam. Ordspr. 10: 5 (Därs.). Judit 2: 17 (Därs.). Jag kom .. hem. tå anden var förfluten, / Och åkrens ränta all i skiul och lador sluten. Kolmodin Qv.-sp. 1: 335 (1732). Weste (1807). Dalin (1850). — bildl. Tå är ehr rätta and at värcka godt vppå: / Tå lagen, at ehr skörd förnöjlig blifva må. Kolmodin Qv.-sp. 1: 505 (1732).
Anm. till 2. I proföfvers. af GT 1893—98 är and (liksom dess ssgr) ersatt med andra uttr., ss. skörd, skördetid.
-FRID, se d. o. —
-TID, se d. o. —
-TIMME. [fsv. antime; jfr sv. dial. anntimme] (†) tid, då (angeläget) jordbruksarbete brukar l. behöfver utföras. For helgedags bruth tage inga peninga för thet nogon ærbetar om helgedagar j andtimar. G. I:s reg. 4: 242 (1527). (Då allmogen efter gudstjänstens slut) brukar åker oc engh i andtijmar. Därs. 6: 306 (1529). särsk.: skördetid, bärgningstid. När Andtimen för hånden är, ath rog och korn skall föris i huss. Därs. 14: 4 (1542). jfr C. —
-TÄPPA, sbst.1, se d. o. —
-VERK. [fsv. anvärk] (†) Må man andwerk och wårwerk saaklöös om helgedagar giöra. Lagförsl. 414 (c. 1606). —
(2) -VÄDER3~20. [jfr sv. dial. andväder (Almqvist, Rietz)] (föga br.) väderlek under and l. bärgningstiden. Dalin (1850).
(1) -SYSSLA. Ehuruväl ey något arbete må giöras uppå Söndagar .., måge dock Andesyslor om vår, sommar och höst .. tagas i acht. Abrahamsson 441 (1726). —
-TIMME. (†) = AND-TIMME. Vthi andztima, bådhe om wåår och sommor, .. behöffuer menighe man icke så nögha achta Helgena. L. Petri Kyrkoord. 46 b (1571).
Spalt A 1279 band 1, 1898