Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANDFÅDDHET an3dfod~he2t, äfv. 3~20, hvard. an3f-, r. l. f.; best. -en.
egenskap(en) att vara andfådd. Collin Ordl. (1847). Andfåddhet vid gång i trappor. A. Levertin i Ill. hels. 505 (1889).

 

Spalt A 1347 band 1, 1898

Webbansvarig