| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANDORN an3dω2rn l. -ωr2n (a`ndorn (med) sl(utet) o Weste, ànndórn Almqvist) l. an3dor2n (Lyttkens o. Wulff Utt.), r. l. m. (f. Möller (1790); m. Nyström, Weste, Almqvist, Dalin, Lundell m. fl.; n. Fries Ordb.); best. -en; pl. -ar (Weste, Almqvist; utan pl. Dalin, SAOB).
bot. namn på ngra till fam. Labiatæ hörande, i allm. förr i medicinen använda växtsläkten, särsk. Marrubium Lin. o. Ballota Sw.; i Normalfört. öfv. sv. växtn. (1894) användt om (den på grund af sin likhet med Marrubium tidigt s. k.) VATTEN-ANDORN, Lycopus Lin. B. Olavi 124 b (1578). Marrubium album .. Hwit Andorn, Lungört, Getemynta. Franckenius I (1659); jfr HVIT-ANDORN. Marrubium fœtidum nigrum .. Swart illuchtande Andorn, Åskenäsla. Därs.; jfr SVART-ANDORN. Stachys. Welluchtand Andorn. Därs. Tillandz (1683; under marrubium). Linné i VetAH 2: 86 (1741; om Marrubium). Dens. Flora 176 (1745; om Marrubium). Retzius Fl. oec. 442 (1806; om Marrubium). Herba Marrubii .. Andorn. SPF 3: 220 (1818). Andorn, Ballota .. Af andorn förekomma i svenska floran endast tvänne arter, af hvilka den ena svartnar vid torkning och derför kallas svart andorn. J. Arrhenius i NF (1876); jfr Därs. 18: 810 (1894).
Spalt A 1360 band 1, 1898