ANDÖRJE an3~dœr2je, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[upptaget ur sv. dial.; jfr annörja, f. (Västerb.; se Rietz 9) samt nor. andyrja, f.; sannol. urspr. en ssg *andur-dyrgja; jfr nor. dyrgja, skidspår, slädspår, samt ssgr, sådana som nor. skid-dyrgja o. sv. dial. anderspår (Västerb.), äfvensom nor. dorg, fart, sv. dial. dorga, springa]
(nytt i riksspr.) skidspår. Följande de gamla andörjena .. skidade hvarje grupp i .. vinternatten mot sina hem. Hemberg Oban. st. 34 (1896).
Spalt A 1373 band 1, 1898
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se