Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANEMON an1emω4n l. -å4n (anemo´n Weste; anemoner (pl.), rimmande med toner Tigerschiöld Dikter 115 (1888)), sbst.1, r. (m. l. f. Weste (1807); n. Möller (1790)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(anemone i bet. 1 Spegel Guds verk 128 (1685; fyrstafvigt), Arvedson Myth. lex. 15 (1834))
1) [jfr fr. anémone, af lat. anemone, af gr. ἀνεμώνη, sippa, af ἄνεμος, vind; jfr under -ROS] det till ranunkelväxterna hörande släktet Anemone Lin., sippa, hvilket enl. ä. terminologi omfattade äfv. det nuv. släktet Pulsatilla Mill., vippa; numera i sht trädg. om ss. prydnadsväxter odlade arter samt i poesi. Möller 711 (1745). Anemoner af sköna varieteter, pryda fälten (omkring Smyrna). Hasselquist 579 (1750). Stagnelius 2: 541 (c. 1820). Fries Ordb. (c. 1870). Vårens hvita anemoner. Tigerschiöld Dikter 115 (1888). — i bild. Min sång sin anemon nu virar / I palm- och lagersmyckad eklöfskrans. Wirsén Vint. 125 (1888, 1890).
2) [jfr t. (see)anemone, eng. (sea) anemone, fr. l’anémone de mer; namnet gifvet på grund af aktiniernas färgprakt och blomliknande form; jfr HAFS-ROS, HAFSNEJLIKA] (nästan bl. i ssgr) zool. (individ af) polypsläktet Actinia. jfr HAFS-, SJÖ-ANEMON.
Ssgr (till 1; jfr dock anm. till ANEMON, sbst.2): A: ANEMON-KAMFER103~20. = ANEMONIN. Berlin Farm. 1: 525 (1849). —
-KRANSAD~20. Wirsén i PT 1897, nr 180, s. 3. —
-ROT~2. Fallén Fleischers trädgårdsbok 513 (1795). —
-SYRA~20, sbst. Berzelius i Årsber. t. VetA 1840, s. 300. —
-SYRAD~20. Anemonsyradt alkali. Berzelius i Årsber. t. VetA 1840, s. 301.
B (†): ANEMONE-ROS. Anemone hort(ensis). Herba venti. Anemone roser, Wedreroser. Franckenius I (1659).

 

Spalt A 1374 band 1, 1898

Webbansvarig