| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANFEJDA, v. -ade.
(†) draga i (l. börja) fejd mot, angripa. Konungen i Danemarck .. tohrde .. wela .. anfeigda Eders Kongl. Maij:tz Rijke. Hist. handl. 3: 152 (1704). At han (dvs. fienden) de Svenska kusterna ei kunde anfeigda. Nordberg 1: 761 (1740). — skarpt klandra l. smäda, angripa, antasta. (Om) en eller annan af them .. skulle der öfwer (dvs. för sin ämbetsförvaltning) blifwa anfegdat. Stiernman Riksd. Bih. 323 (1644). — jfr FEJDA.
Spalt A 1384 band 1, 1898