| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANGELSAXISK aŋ1elsak4sisk, äfv. aŋ1gel-, l. ANGLO- aŋ1lω- l. aŋ1glω-, l. -lå- l. -lo-, adj.
adj. till de båda föreg. orden. — jfr ANGLOSAXONISK.
1) till ANGELSAXARE o. -SAXER 1. Spegel Gl. d 3 b (1712). Anglosachsiska mynt i svenska kongl. myntkabinettet, funna i Sveriges jord. B. E. Hildebrand (1846; boktitel). Liksom allt i England, hvila äfven lagstiftningen och lagskipningen .. på urgammal anglosachsisk grund. SvT 1852, nr 164, s. 1. Angelsachsiska språket .. talades i Britannien från angelsachsernas invandring och till slutet af 1100-talet. NF 1: 762 (1876). Den angelsaksiska poesien. Schück Sv. lit.-hist. 1: 6 (1885). — särsk. om bokstäfver l. skriftecken af den art, som användes af angelsaxarna; äfv. om de ännu brukliga typer, som äro en efterbildning af dessa tecken. Liljegren Runurk. 253 (1833). Nordin Boktr. 54 (1881). Det anglo-saxiska alfabetet. Schallenfelds met. 76 (1886).
2) till ANGELSAXARE o. -SAXER 2. Den angelsaxiska rasen i England och Amerika. Den anglosachsiska manliga ungdomen .. på cricketplatsen. C. G. Laurin i Ord o. bild 1898, s. 85.
Spalt A 1411 band 1, 1898