Publicerad 1898 Lämna synpunkter ANGRIPBARHET an3gri1pbar~he2t, äfv. aŋ3~, l. 300~2, äfv. 3~201 l. 30~20, r. l. f.; best. -en. (föga br.) egenskap(en) att kunna angripas, angriplighet. — särsk. till ANGRIPA 7 b. Aluminiumens ofta nämnda angripbarhet. Tekn. tidskr. 1877, s. 139. Spalt A 1438 band 1, 1898 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se