| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANHÄNGARSKAP an3häŋ1ar~ska2p, äfv. ANHÄNGARESKAP an3häŋ1are~, n.; best. -et.
(mindre br.) ställning(en) l. ståndpunkt(en) ss. anhängare; egenskap att vara anhängare. C. A. Hagberg i SKN 1843, s. 1 b. Ingen sekt är belåten med mindre än ett helt anhängarskap (dvs. obetingad anslutning). Atterbom Siare 4: 292 (1847).
Spalt A 1462 band 1, 1898