Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANIMOSITET an1imω1site4t l. -ωs1-, r. (f. Wenström (1891)); best. -en.
Ordformer
(animositè Nordberg 2: 364 (1740))
Etymologi
[jfr t. animosität, af fr. animosité, af lat. animositas, af animus, själ; med afs. på bet.-utvecklingen jfr sv. dial. o. nor. sint]
(stark) ovilja, förbittring, bitterhet, hätskhet. 2 RARP 4: 29 (1726). Tegnér 5: 406 (1824). En stark animositet emot det radikala partiet. De Geer Minnen 2: 224 (1892). — Anm. Den af Swedberg Schibb. 249 (1716) gifna öfv. stormodighet tyckes bero på okritiskt upptagande af en lat. bet.

 

Spalt A 1470 band 1, 1898

Webbansvarig