Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANKVICKA an3~kvik2a, äfv. aŋ3~ (a`nquicka Weste), v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[af t. anquicken; jfr t. quick i bet. kvicksilfver; jfr äfv. fr. aviver i dess förh. till vif-argent]
(numera föga br.) tekn.
1) öfverdraga med kvicksilfver l. med en förening af kvicksilfver o. ngn annan metall, företrädesvis guld l. silfver. Rinman (1788). Sedan .. (stålet) försigtigt blifvit rengjordt från ets-vaxet, strykes, med skedvatten fuktad, guldamalgam på kopparhinnan, som deraf anqvickas. Almroth Kemi 676 (1834). Arbetet (dvs. silfverpjesen) hvitkokas och anqvickas, d. v. s. bestrykes med en nästan mättad upplösning af qvicksilfver i skedvatten, kallad qvickvatten. Almström Kem. tekn. 1: 297 (1844). NF (1876).
2) förena med kvicksilfver, amalgamera. Med ordet Anqvicka (Anquicken) menas ock stundom det samma, som Amalgamera. Rinman (1788). Anquicka .. Amalgamer. Weste (1807). NF (1876).
Ssg: ANKVICK-UGN30~ l. 31~2. Rinman 2: 1071 (1789).

 

Spalt A 1512 band 1, 1898

Webbansvarig