| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANLIGGA an3~lig2a, v. -er, -låg, -lågo, -legat; se för öfr. LIGGA. vbalsbst. -ANDE (se d. o.), -NING.
I. [efter mnt. anliggen o. ä. t. anliegen samt med anslutning till ÅLIGGA l. abstr. anv. af LIGGA] i abstr. anv.
1) (†) hvila (på), åligga. Een gudfructigh Öffuerheet, på hwilka så mykit är anliggiandes och så mongs manz welfärd henger. L. Petri Krön. pred. D 7 a (1561).
2) [jfr mnt. anliggen, ä. t. es liegt mir hart an] (†) tynga på, trycka. Jw större och swårare (nöden) .. haffuer oss anleghat, jw större och herlighare är then effterföliandhe glädhien. S. Laurentii Ridd. N 4 b (1622). Schroderus Liv. 900 (1626). — särsk. [jfr ä. d. anliggende nød, mnt. anliggende not, ä. t. anliegende not] i p. pr.: som tynger på, tryckande, tung, svår. G. I:s reg. 11: 376 (1537). Vptäckia sin anliggiande nödh och swagheet, för en from och trogen Skrifftefader. Fosz 119 (1621). Medh ömkelige åthäfwor och klaghan, at man märkia skulle, såsom thet wore honom myckit anliggiande. Därs. 191. Then merckelige summa Sölff och Daler, som Konung Gustaff hade länt och försträckt Konungen i Danmarck, vthi hans yttersta anliggiande nödh och trångh. Tegel G. I:s hist. 2: 125 (1622). Rääf Ydre 3: 177 (i handl. af 1632).
3) [jfr mnt. anliggen, ä. t. etwas liegt mir an, sich etwas anliegen lassen] (†) vara af vikt för (ngn), vara angelägen, ligga om hjärtat. Thee .. szom sakenn mest anligger. G. I:s reg. 10: 305 (1535). Är min vänlige begäran det Eders Herrlighet (dvs. Nils Sture) ville .. anamma desse bref .. och hastigt genom natt och dag förfoga eder med them till K. M:t efter det flux anligger (dvs. är synnerligen brådskande). J. H. Hästesko i HSH 4: 69 (1565). Migh anligger en högh och nödigh Tarff, / .. Thet är tin Witnesbördh. Gyldenhielm Ps. 410 (c. 1605). — särsk. i p. pr.: viktig l. angelägen l. maktpåliggande för (ngn l. ngt); jfr ANGELÄGEN 1 a. The legligheter .. som wårt Riike merkelige anliggiende äre. G. I:s reg. 9: 81 (1534). Berådslå och öffuerwäga hwadh oss och Rijket ähr anliggiande. Civ. instr. 311 (1626). Neutiquam hæc res neglectui est mihi .. Thenna saak är migh anliggiande. Lex. Linc. (1640, under neglectus, s.). Aff sådane anliggiande Orsaker och skähl befan (han) sigh på thet högsta förorsakad, at anwända all möijeligh Omsorg. Widekindi G. II A. 160 (c. 1676). — särsk.
a) med prep. om; jfr ANGELÄGEN 1 d α. Anszeendis huru mygit oss och Swerigis Riige vm thenne skipzflotta anliggendis är. G. I:s reg. 10: 142 (1535). J .. kunne .. icke .. besinne huru högt och merckeligen oss och thetta rijge anligger vm en förfarin och skickelig Canceller. Därs. 12: 262 (1539).
b) i förb. anliggande värf och ärenden o. d. G. I:s reg. 9: 73 (1534). Wåre eller Rijksens anliggiande wärff och ährender. Stiernman Com. 1: 147 (1556). Oxenst. brefv. 1: 561 (1630).
c) i uttr. låta sig anliggande vara; jfr ANGELÄGEN 1 e. Mandata Sigismundi C 3 a (1596). At H(ans) F(urstliga) N(åde) wil och thet samme (dvs. fäderneslandets gagn o. bästa) så här effter som tilförrende sigh anliggiende ware late. Affhandlings besl. 1599, s. C 1 b.
4) [jfr ä. d. anligge] (†) vidkomma, sammanhänga med. Jag hafver tillkännagifvit, allt det som är slike handel anliggandes. HSH 4: 79 (1565).
5) [jfr mnt. anliggen, t. einem (um etwas) anliegen] (†) ligga åt, enträget bedja, bestorma. Effter som den Salige Herren så ijfrigt .. mig derom anlåg, vnderstundom med Böner, och stundom åter med förmaningar. Hiärne Vatt. 6 (1683). (Jag vill) wara gifmild, efter han anligger mig så mycket. Österling Ter. 2: 383 (1700). jfr: Rikta blodets anliggande (dvs. påträngande) häftighet till ett helsosamt mål. Gyldenstolpe i 1 SAH 3: 30 (1789, 1802).
II. [ung efterbildning af t. anliegen, jfr t. ex. die klappe liegt fest an] i konkret anv.: ligga intill, sluta till; i sht i p. pr. o. ss. vbalsbst. -NING.
a) tekn. De väl anliggande ytorna. Tekn. tidskr. 1873, s. 40. (Patron-)Hylsan är försedd med en flens, som genom anliggning mot en motsvarande urtagning i patronläget, bestämmer hur långt hylsan skall införas. Billmanson Vap. 59 (1882). Ett hufvudvilkor för erhållande af god tätning är att .. stötbottnen mycket hårdt anligger mot tätringens bakre yta. De Ron o. Virgin I. 1: 11 (1886). Ett par tätt intill skifvorna (i Voltas stapel) anliggande glasstafvar. Uppf. b. 3: 14 (1896).
b) anat. om hud o. d. Förändringar, som vid liköppning förefunnits ..: allmän afmagring, huden fast, anliggande. Lundberg Husdj. 557 (1868). Huden å (kons jufver) .. är fin. löst anliggande och försedd med ett rikligt nät af blodådror. Lindqvist i NF 11: 145 (1887).
-YTA~20. jfr ANLÄGGNINGS-YTA. Kolfven .. är hög och bred för att erbjuda stor anliggningsyta mot axeln. Billmanson Vap. 69 (1882). Hos Dubs hyflas stundom plåtytorna, där dessa bilda anliggningsytor för cylindrar och hornblock. N. C. A. Carlquist i Tekn. tidskr. 1896, A. M. s. 81.
Spalt A 1526 band 1, 1898