| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANMODIG, adj.; adv. -T.
(†) behaglig, intagande, täck, ljuflig. Qwinfolckens skapnat är vtaff Naturen vthi theras klagelighe Affecter fast anmodigare än som eliest. Schroderus Liv. 371 (1626). Gifwa .. ifrå sigh en anmodigh och liufligh lucht. Grubb Föret. 5 a (1665). Fast ljuflig andas nu de friska Roosers Mund, / Dock så an-modigt ey, som heela Edens Lund. Columbus Bibl. v. A 2 a (1674, 1687). Siam 10 (1675). Alt är anmodigt, alt i skönsta fägring står. U. Rudenschöld Vitt. 364 (1727).
Spalt A 1559 band 2, 1898