ANNÖDGA, v.
Etymologi
[ss. motsvarighet till got. ananauþjan bildad ssg af AN, adv., o. NÖDGA; jfr t. annötigen]
(enst., †) nödga l. tvinga (till). Ananauþgian, Annödga, Angariare. Verelius Ind. 13 (1681).
Spalt A 1646 band 2, 1898
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
