| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANPASSA an3~pas2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
i sht naturv. o. tekn. inrätta l. anordna (l. arrangera l. anbringa osv.) på sådant sätt l. gifva sådan form l. storlek o. d. åt (ngt), att (det) passar (för l. till vissa förhållanden, på en viss plats osv.); lämpa (ngt efter ngt), tillpassa, ackommodera.
a) i eg. bet., i fråga om yttre storlek l. form o. d. Genom öfning lära vi oss .. att anpassa linsen (i ögat) för olika afstånd. Hallin Hels. 1: 270 (1885). (Förbandet) bör noga anpassas efter benets konturer, tätt smyga sig utefter dessa. F. Bauer i Hygiea 1895, 1: 227. Som (varmluftsventilations-)systemets brister framhölls .. att systemet ofta endast med svårighet kunde anpassas i mera oregelbundna och komplicerade byggnader. Tekn. tidskr. 1897, A. A. s. 213. Anpassa bakhjulen å .. droskor till sådan höjd, att de blifva lämpliga för taxametrarna. SD (L) 1897, nr 132 B, s. 1. — refl. Talorganen .. anpassa sig för artikulation af det följande ordets begynnelseljud. K. F. Johansson i NF 16: 1585 (1892). Barnets öga .. kan anpassa sig till afstånd från föremålet, som skulle vara outhärdliga för en fullvuxen. Sev. Ribbing Barns fostr. 125 (1892).
b) bildl., stundom med hänsyftning på Darwins utvecklingslära; jfr AFPASSA 1 b α β’. Lagstiftningen (måste) .. anpassas efter de serskildta förhållanden, under hvilka Stats-individuerne lefva. Biberg 1: 258 (c. 1820). Anpassningen i .. nya förhållanden. Ax. Quennerstedt Smålandsm. 5 (1891). Den ”allmänna köpkraft”, som ett sådant kapital representerar, kan ju lätt anpassas till hvarje särskild producents behof. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 294 (1893). Endast då vi anpassa vår undervisning efter barnens natur, kunna vi utveckla dem. A. Dalin i Sjunde nord. skolm. 1895, s. 144. Montan Balfour Trons grundv. 130 (1899). — särsk.
α) (†) i förb. med prep. med. Förstånds-systemet gör våld .. på den beständigt nya erfarenheten, för att anpassa densamma (dvs. bringa den i öfverensstämmelse) med en sjelf ensidig contour. Biberg 1: 307 (c. 1820).
β) refl. Människan (är) .. ett väsen .., som .. ej nöjer sig med att anpassa sig själf i enlighet med de gifna yttre förhållandena, utan också söker anpassa dessa till öfverensstämmelse med sina begrepp. Rydberg Var. 110 (1889). De (lefvande varelserna) anpassa sig .. efter .. lefnadsvilkoren. Rein Psyk. II. 1: 59 (1891). Han sökte anpassa sig efter sin hustrus väsen och uppföra sig så, att han behagade den kvinna, han älskade. Lundegård Tannhäuser 2: 18 (1895).
1) förmåga att anpassa. De melodier han (dvs. Bellman) med beundransvärd anpassningsförmåga använde för sina visor. Samtiden 1872, s. 553.
2) förmåga att anpassa sig. (När en vilde) börjar bära kläder .. förlorar (hans hud) sin snabba anpassningsförmåga (dvs. förmåga att lämpa sig efter temperaturväxlingarna). VL 1897, nr 191, s. 4. —
-LAG~2, r. lag(en) om lefvande varelsers anpassning efter klimat o. naturförhållanden. Järffotens rika skyddsorgan .. äro en direkt följd af anpassningslagen, som möjliggör djurets vistelse under boreala förhållanden och befordrar hans rofsök, klättring och fångstsprång. E. Hemberg i Bih. t. VetAH 23, afd. 4, nr 4, s. 9 (1897).
Spalt A 1660 band 2, 1898