| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANRÅKA, v.; sup. -at.
(†) råka på, träffa på, anträffa. Ett fast och gott compagnie i Amstelredam haffuer (han) anråkatt, och en Contract slutet. A. Oxenstierna i HSH 37: 150 (1635). Effter mökett ovist var, hvar m(in) k(äre) h(err) far var till att anråka. P. Brahe d. y. i Oxenst. brefv. 3: 491 (1635).
Spalt A 1670 band 2, 1898