| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANSKJUTA an3~ʃɯ2ta (a`nskjuta Weste), v. -er, -sköt, -sköto, -skjutit, -skjuten; se för öfr. SKJUTA. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); jfr ANSKOTT, sbst.
I. i fråga om skjutning med skjutvapen o. d.
1) [jfr t. anschiessen] jäg. med skott träffa (villebråd) utan att döda, skadskjuta, (ej dödligt) såra. Hillerström Björnf. 13 (1750). Anskjuta. En brukelig Jagt-terme, som beteknar det .. Villebråd af större slag, är med skott träffat, men ej så, at det blifvit til fullo dödat eller fått banesår. Brummer 33 (1789). (Gröna papegojor) äro utomordentligt seglifvade, och två eller tre, som blifvit anskjutne, lefde flera veckor ombord. Skogman Eug. 1: 162 (1854). Då han (dvs. själen) ej visade hufvudet öfver vattnet, förstod jag att han var illa anskjuten och rodde dit. G. Kolthoff i Sv. jägarf. n. tidskr. 1894, s. 25. I början af månaden ansköts en större björn … Ehuru betydligt sårad, undkom han till följd af skyttens ovana. VL 1896, nr 252, s. 2.
2) (mindre br.) aflossa skott mot l. skjuta efter (ngt l. ngn). Ett säkert tecken på bomskott är om det anskjutna högdjuret efter en stunds skarp flykt plötsligt .. stannar. Hemberg Gångarter 50 (1897). — abs. Biberg Skr. 3: 197 (c. 1823).
3) [jfr holl. de nieuwe geweren aanschieten, t. ein gewehr anschiessen] (ny anv.) mil. skjuta de första skotten med, profskjuta (ett nytt eldvapen). Pjes, som anskjutes, skall ligga i lavett. SFS 1889, Bih. nr 63, s. 21. Anskjuten och godkänd pjes. Därs.
II. i fråga om tillkomst l. tillägg af ngt som skjuter fram l. upp af l. skjutes till ngt redan förefintligt.
1) [jfr t. krystalle schiessen an] kem.
a) intr., i sht om kristaller: skjuta upp l. ut, (kristalliniskt) utfällas, afsätta sig. Wallerius Min. 61 (1747). Uti rämnor och håligheter anskjuta mångfaldiga crystaller. Bergman Jordkl. 110 (1766). Alun .. anskjuter vid crystallisering i ordenteliga octaëdriska Crystaller. Rinman 1: 33 (1788). Benen bestå af ett bråsk, hvari den så kallade benjorden efter hand anskjuter. Econ. annal. Mars 1807, s. 133; jfr 2. Då fasta kroppar varit upplösta i någon vätska, anskjuta de derutur i kristaller, då vätskan afkyles eller borrtdunstar. Berzelius Kemi 1: 312 (1808, 1817). I bröstsockret (ser man) snören som gå tvertigenom kristallmassan, hvilka man inflätat i kärlet för att låta sockret derpå anskjuta. Därs. 314. Vid 0° börja fina isnålar att anskjuta öfver ytan och bilda liksom ett nät. Fock Fys. 429 (1854, 1861). (Ångan) kondenseras .. och anskjuter i form af vattendroppar på cylinderväggar och pistoner. Frykholm Ångm. 239 (1881, 1890); jfr: Vattendroppar anskjuta inuti glaset. Därs. 40. — särsk. i p. pf. ss. adj., om mineral: (kristalliniskt) utfälld. Cristallskärfvig och anskuten qvarts. Tuneld 4: 119 (1773). Anskuten Blyglants. Fischerström 2: 176 (1780). i bild: Den irreguliert mångsidigt anskjutna krystall som kallas Svenska. Unge Minnen 7 (1835).
b) (mindre br.) tr.: (kristalliniskt) afsätta, utfälla. Solutionen .. lemnades at anskjuta et klart eller hvitt nitrum cubicum. G. Brandt i VetAH 17: 181 (1756). Vi kunna .. se huru mineralrikets produkter ur en vattenlösning fälla sig såsom slam eller börja anskjuta sina kristaller i sträng regelbundenhet. Granfelt Dogm. 126 (1861, 1870).
2) (numera föga br.) med. i fråga om hopväxande af sår efter sargning: växa samman; börja läkas. Et anskjutande kött. Veckoskr. f. läk. 1: 212 (1781). Såret anskjuter til helning. Möller (1790). Det börjar redan anskjuta från sårets kanter. Meurman (1846).
4) (föga br.) språkv. tillägga l. tillsätta (en vokal o. d.) ss. begynnelseljud (i ett ord l. en stafvelse); jfr ANSKOTT, sbst. 2. I de turkiska språken anskjutes .. en vokal i lånord. Ahlqvist Kulturord 15 (1871). — jfr INSKJUTA.
Spalt A 1725 band 2, 1900