| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANSKRI an3~skri2 (a`nskri Weste; i rimslut: ∪ — Sigfridi K 2 b (1619)), n.; best. -et, äfv. -t; pl. -n, numera sällan = (Leopold 2: 323 (1793, 1815), Knorring Kusin. 1: 101 (1834), Strinnholm Hist. 1: 340 (1834)); pl. best. -na, äfv. -en.
eg.: skri l. gällt rop till l. mot ngn l. ngt. — jfr följ. o. ANSKRIK.
1) plötsligt skri l. (ut)rop, i sht ss. (ofrivilligt frambrytande) yttring af en omedelbar känsla. Gifva till l. upphäfva (ett) anskri, skrika högt till. Anskri .. subitus clamor. Lindfors (1815). Ungdomens anskri under kälkåkning .. skallade om vintern vidt omkring nejden. Geijer I. 2: 316 (1846). — (mindre br.) i förb. gifva ett anskri. Bælter Jesu hist. 3: 268 (1756). — (i biblisk stil) ss. subj. till varda (jfr 2). Om minnatz tijdh wort itt anskrij, sy, brwdhgummen kommer, går vth emoot honom. Mat. 25: 6 (NT 1526). — särsk.
a) ss. uttryck för förskräckelse, förtrytelse o. d. It stort rop och anskri, som höres af them, hwilka se något thet the fasa före. Spegel Gl. 198 (1712). Anna gaf till ett anskri af förskräckelse. Mellin Nov. 1: 475 (1829). Ett anskri, som går genom märg och ben: / ”O Gustaf, vår konung, vår fader!” Snoilsky 3: 6 (1883; om svenska hären vid Lützen). — särsk.
α) [jfr lat. clamorem dare, edere] (mindre br.) gifva (ett) anskri. Hon gaf ett anskri vid deras åsyn. Leopold 3: 475 (1794, 1816). Flickorna se / På ridten och ge / Anskri vid trafvarens satser. Stagnelius 2: 613 (c. 1820). Björkman (1889).
β) i bild. En klagan, urartad till illviljans gyckelspel, eller ilskans anskri. Askelöf Min. 126 (1834). (I tidningar) höjes ett anskri mot honom. VL 1893, nr 267, s. 2; jfr b. De hysteriska anskrin, som man förnimmer från visst håll öfver arbetarmassornas .. inträngande i den politiska arenan. Steffen Brit. ströft. 59 (1895).
b) (mindre br.) om manings- l. varningsrop, härskri o. d.; äfv. om djurs läte. (Gåsen) förkunnar medh anskrij, / Om storm och regnwäder skal blij. Sigfridi K 2 b (1619). Allmogen (gick) hastigt fram, med stort rop och anskri. Peringskiöld Hkr. 2: 431 (1697). Höijer Thuk. 1: 123 (1831). jfr: Söknedaghen satte sigh vpp emooth Hälgedaghen, medh stort anskrij. Balck Esop. 174 (1603). — särsk. i förb. göra l. gifva (ett) anskri, upphäfva ett skri; göra alarm. Ett ahnskrije the thå giorde: / Faller ahn, faller ahn, i Ryttere godh. Hund 289 (c. 1605). När de (dvs. slåtterkarlarna) .. gå från ängen om aftonen, giöra de almänt anskri tre gånger i rad. Dalin Hist. 1: 201 (1747). De här och der .. utsatta vaktposter gjorde anskri. Strinnholm Hist. 4: 541 (1852). Vid påkommande fara gifva dessa (tranor som stå på utkik) alltid först ett anskri och flyga upp, hvarefter hela skaran genast tager flygten. Nilsson Fauna II. 2: 163 (1858; uppl. 1835: anskrik).
2) (†) om längre tid fortgående skrikande l. stojande. Ett stoort hws, ther som itt werldzligit tumult, högdt roop och anskrij är på färde. Muræus 1: 309 (1648). — i förb. göra anskri, högljudt l. larmande förklara l. gifva till känna (att). Tå nu fienderna komo draghandes, begynte somblige aff adhelen göra anskrij, at the wille weta för hwem the skulle stridha. O. Petri Kr. 318 (c. 1540).
3) [jfr motsv. anv. af ä. d. anskrig o. t. geschrei] (†) om tal som sprides vida omkring, rykte. Latha her in (i riket) komma sådant rykte, rop och anskrie. RA 1: 75 (1527). Hemelige och (så) att ther jntedt anskrij kunde vtaff komme. G. I:s reg. 7: 42 (1530). Man må heller göre sådana anskrij (dvs. utsprida det ryktet), att wij wele lathe holle en almennelig Wapnsyn. Därs. 15: 39 (1543). — särsk.
a) om rykte som innebär l. utgör klander l. uttrycker ovilja (öfver ngt l. ngn). Saa bediom vj eder atj (dvs. att I) .. swa lempelige fare med thetta ærende at vj ecke skulle faa therfore nogit nytt aaroop eller anskrij aff then menige man. G. I:s reg. 2: 30 (1525). Så kom thå itt stoort anskrij öffuer erchebispen, at han skulle halla riket konung Christiern til handa. O. Petri Kr. 252 (c. 1540).
b) om evangeliets förkunnelse. Euangelium it grekiskt oord, lydhandes (dvs. betydande) så mykit som it gott budhscap, .. godh ny tidhende, gott anskrij. Förspr. t. NT 2 a (1526; Luther: gut geschrey). Thet vthroop och anskrij är nw kommet j werldena, ath wij haffue fått fridh och syndernes forlatilse. O. Petri 2 Post. 87 b (1530). — i förb. göra ett anskri, högljudt förkunna. (Apostlarna) skulle gåå wtt .. och predica och göra itt anskrij för all creatwr huilken stoor nådh och barmhertugheet gudh hadhe giordt medh menniskione. Dens. Män. fall D 1 a (1526).
Spalt A 1727 band 2, 1900