Publicerad 1900   Lämna synpunkter
ANSKRÄMLIGHET an3skrämlig~he2t l. 3~200, äfv. 040~1, stundom -rä2m-, äfv. -SKRÄMMELIGHET an3~skräm2elighet l. 3000~2 l. 0400~1, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
(hvard.; se för öfr. föreg.) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara anskrämlig. — särsk. till ANSKRÄMLIG 1; äfv. mera konkret. Att Katarinahissen hvad det yttre beträffar är en ren anskrämmelighet .. måste väl den mest praktiskt anlagde medgifva, äfvensom att anskrämmeligheten ingalunda förminskas af jätteannonserna där uppe. J. Levart i SvD 1899, nr 326, s. 3.

 

Spalt A 1730 band 2, 1900

Webbansvarig