| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANSLÅ an3~slå2 (a`nslå Weste), v. -slår, -slog, -slogo, -slagit, -slagen; se för öfr. SLÅ, v. vbalsbst. -ENDE (jfr anm. 2:o); jfr ANSLAG, ANSLAGNING.
I. eg.: slå på l. emot (ngt).
1) (föga br. utom tekn.) med -slå utmärkande en hastig rörelse: slå emot, träffa (ngt); med saksubj.
a) tr. Innan den ena (bipeden, dvs. hästens ena fotpar) hunnit anslå marken. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 71 (1836). Lika litet som luftdallringen är ljud, innan den anslår örhinnan, .. lika litet är .. ljusstrålen Ljus, innan den afficierar Ögat. Trana Psyk. 2: 18 (1847). När torrt, sammanpressadt bomullskrut anslås af en afskjuten gevärskula, antändes det ibland. Tekn. tidskr. 1877, s. 165. Man brukar .. undvika att låta den jemförelsevis kalla strömmen af matarevatten direkt anslå någon af pannans hetare ställen. Frykholm Ångm. 131 (1881, 1890).
b) [jfr holl. de klep slaat niet aan, de kogel heeft aangeslagen, t. die wellen schlagen an, die kugel schlägt über uns an] intr. Ett tvärstycke vid (pump-)stångens ända, mot hvilket de båda vingarna (på kolfven) vid kolfvens uppgående anslå. Uppf. b. 2: 194 (1873). Frykholm Ångm. 190 (1881, 1890). Plåten skulle beskjutas med 5 st. .. projektiler, .. anslående med 370 meters hastighet. Tekn. tidskr. 1897, A. A. s. 315.
2) [jfr holl. eene snaar, eene toets aanslaan, t. eine saite, eine taste, die trommel anschlagen] tonk. o. tekn. (i afsikt att framkalla ton) slå på (ngt). Anslå en sträng, en klocka, en tangent, ett instrument. Två särskildte finger (kunna o. böra) brukas på en och samma tangent då den flere gånger å rad skall anslås. Vogler Clav.-sch. 27 (1798). (Hvarken på cittran l. på lyran) knäpptes .. (strängarna) ursprungligen, utan anslogos med en pinne af metall eller elfenben, πλῆκτρον. Palmblad Fornk. 2: 325 (1845). Stafvarna (på träharmonikan), som anslås med ett par hammare. Uppf. b. 2: 483 (1873). Ju starkare en tangent anslås, desto starkare slår sig hammaren genom återstudsandet in uti fångaren. Därs. 502. Ett .. instrument, hvars strängar anslås direkt af den spelande. Wegelius Musikl. 2: 171 (1889). (Pukan) består af en halfrund kopparkittel med en deröfver spänd hud, som anslås med pinnar. Därs. 186. — särsk.
a) med saksubj. Läsn. uti mus. ämnen 4: 61 (1829). Spinett, ett litet clavér, der hvarje hammare anslår blott en sträng. Drake Gollmick Terminol. 101 (1842). Wegelius Musikl. 2: 171 (1889).
b) i bild. En lätt morgonvind anslår, med afbrutna repriser, i granskogen sin theorb. Törneros Bref 1: 168 (1826). Kärleken är den sträng, hvilken .. (de österländska skalderna) helst anslagit. Rydqvist i SAH 12: 317 (1827). En annan sträng måste anslås, om man skall lyckas. Knorring Ståndsp. 2: 38 (1838). Parallelismen i Hebräernas heliga poesi .. — dessa regelmässiga anslåenden och återslåenden af samma tanke- och känslosträng. Geijer I. 7: 237 (1841). Han (dvs. Thomander) kunde äfven anslå hjertats strängaspel till framkallande af de mest motsatta känslor och intryck. Ljunggren i SAH 41: 43 (1866). — särsk. i uttr. anslå strängarna i ngns inre o. d., väcka genklang inom ngn, framkalla en viss stämning hos ngn (jfr 4). Det (var) ett synnerligt nöje att för honom .. uppläsa någonting, som anslog hans själs strängar. Atterbom Minnest. 2: 140 (1853). (Rosenstein) tror sig anslå den ömmaste sträng i konungens hjerta och säkrast beveka honom genom att besvärja honom i hans sons namn. Beskow i SAH 42: 312 (1867). Så snart icke en ton genom sin sanna färg .. anslår den sträng i vårt inre, som det är dess uppgift att sätta i dallring, så är den .. förfelad. Arlberg Tonbildn. 15 (1891).
3) [jfr holl. eenen toon aanslaan, t. einen ton anschlagen] frambringa (toner).
a) tonk. gm slag (på ngt) frambringa (en ton o. d.). Anslå ettstrukna a; jfr 2. Anslå treklangen, ett c-durs-ackord. Man måste anslå accorderne utan alt konstlande, löpningar, brytningar m. m. Miklin Marpurg Generalbasen § 20 (1782). Dissonansers anslående. Mecklin För beg. i tonk. 19 (1802). Drömmande satt hon vid fortepianot och anslog helt flyktigt några toner derpå. S. M. von Knorring († 1848) enl. Kindblad (1867). Vid det successiva anslåendet af tonika- och dominanttreklangen. Fröberg Harm.-lära 1: 68 (1878). — (mindre br.) i uttr. anslå en tonart, anslå det för en tonart bestämmande ackordet. SAOB (1870).
b) (föga br.) tonk. om orgelpipa o. d.: angifva l. gifva (en viss ton). 32 fots (orgel-)Stämmor äro de som anslå tonen Grofva C och alla öfriga toner två octaver lägre (än motsv. ton på pianot). Möller Undervisn. om org. 5 (1839).
c) (föga br.) i fråga om sång: sjunga, taga (en ton o. d.), utföra (en drill). Knappast hade den första lärkan .. anslagit sina toner. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 297 (1831). Anslås .. drillens hjelpnot före hufvudnoten. Dannström Sångmet. 61 (1849). Sedan drillen .. inöfvats att rent och jemnt anslås. Därs. jfr: Andra .. sångare .. använda .. (portamento) då de vilja attackera en högre ton, i det de anslå en lägre. Därs. 58.
α) i fråga om poetisk verksamhet. Genberg i SKN 1843, s. 36. Rydqvist ansåg dem (dvs. Thekla Knös’ smärre skaldestycken) erinra om den ton Euphrosyne anslagit i sina äldre qväden. Ljunggren SAHist. 2: 199 (1886; efter yttrande fr. 1851). (Denne skald) verkar .. mest vinnande, när han anslår en käck, munter och lefnadsfrisk ton. G. Nordensvan i AB(L) 1899, nr 291, s. 7. jfr: En klart tänkt och ledigt utförd elegi, anslagen i folkvisans ton. J. E. Rydqvist (1852) hos Ljunggren SAHist. 2: 204.
β) [jfr holl. een hoogen, barschen, trotschen toon aanslaan, een anderen toon aanslaan, t. einen volkstümlichen, hochmütigen ton anschlagen] i fråga om innehållet l. beskaffenheten af ett yttrande o. d. Fahlcrantz 1: 159 (1842, 1863). En viss tvungenhet (hvilar) öfver konversationen, innan den rätta tonen hinner anslås. Nervander Skr. 1: 37 (1847). L. hade först anslagit en hög ton, sagt sig färdig att lemna sin tjenst m. m. Odhner G. III 1: 425 (1885). Kyrkoherden .. anslog under det korta samtalets fortsättning en vänligare ton. Rydberg Vap. 346 (1891).
e) bildl.
α) med afs. på känsla o. d.: väcka, framkalla. Det anslås ingen känsla i menniskobröst, hvartill ej grundtonen ligger förvarad i de heliga skrifterna. Tegnér 4: 139 (1825). jfr: Stämningen (i kammaren) var med dessa ord anslagen. Forssell Stud. 2: 322 (1888).
β) (i sin diktning) upptaga l. använda (en viss stilart o. d.). (Frese) försökte .. i några begrafningsdikter .. anslå Runius’ ordlekande manér, men utan att nå dennes .. glada nonchalans. Schück (o. Warburg) Litt.-hist. 1: 432 (1896).
4) göra (ett sympatiskt) intryck på, verka på, slå an på, tilltala, angenämt beröra (ngn l. ngt). Skämtet och satiren .. (hafva) alltid .. något som anslår menniskosinnet. Wallmark Resa Förord (1832). Utan att vara poet, .. anslogs han oemotståndligt af en så .. ren och oskrymtad dygd. Almqvist Det går an 81 (1839). Hjärnes snillrika, klara och lefvande framställningssätt anslog mäktigt samtiden. Beskow Minnesb. 1: 200 (1856, 1860). Kulten (hos herrnhutarna) .. är anlagd på att lifligt anslå den religiösa känslan. Cornelius Lärob. 91 (1860, 1878). En bild, som anslår hvarje menniskohjerta. Runeberg E. skr. 2: 291 (1863). Det sköna i lifvet anslog honom, hvar han mötte det. Topelius Fält. 5: 267 (1867). Troperna (användas) för att anslå fantasien. Cederschiöld Skriftspr. 333 (1897). — särsk.
a) abs.
α) [jfr d. anslaaende] i p. pr. ss. adj. Ett anslående tal. Lärans inre höga och anslående beskaffenhet. Agardh Teol. skr. 2: 80 (1856). En musik, som .. har förtjensten af att vara enkel, lättfattlig, melodiös och alltså anslående. PT 1882, nr 21, s. 3. En särdeles anslående fest. VL 1894, nr 288, s. 2. Vid sidan af anslående partier möter man (i Nicanders Konung Enzio) flere, som äro matta. (Schück o.) Warburg Litt.-hist. 2: 760 (1897).
β) (mindre br.) i andra former: slå an. Lysander Rom. litt. 12 (1858). (Swedenborgs lära) anslog i bildade klasser, hos verldsligt lärde som hos andelige. Beskow Minnesb. 2: 275 (1859, 1866).
b) (föga br.) intr., med prep. på. Holmberg Nordb. 597 (1854). Jungs tro på Försynens omedelbara ingripande i menniskans öden .. anslog i synnerhet på Gustaf (IV) Adolf. Beskow Lefnadsm. 238 (1857). Tavaststjerna Patriot 88 (1896).
5) i fråga om början af ton l. sång o. d.
b) (föga br.) taga upp (en sång). Med den största varsamhet anslogs nu: ”Pris vare dig, O Gud!” hvari hela sällskapet instämde. Lovén Folkl. 156 (1847). En ung fältpredikant .. upptog sin finska psalmbok och anslog en psalm för segern. Topelius Planet. 3: 20 (1889).
6) (föga br.) gm slag (med taktpinne) angifva l. markera (takt); slå. (Ojämnhet i exekutionen) kan förekommas om takten anslås, i stället för att anföras med Violinen. Euterpe 1: 8 (1823). Takten anslogs alltid med kraftig punktlighet på min fattiga hand. Runeberg E. skr. 2: 266 (1855).
7) (†) gm slag (på trumma) tillkännagifva början af (ngt). Ty brukas ännu i dag här i Vpsala att med trumma anslå Julfreden. Rudbeck Atl. 1: 606 (1679).
8) (numera knappast br.) språkv. i p. pf.: begynnande; stående ss. begynnelseljud; jfr ANSLAG 8. Rydqvist SSL 2: 189 (1857). Med þ anslagna former (af fsv. pron. þan). Därs. 494.
9) ridk. falla i l. fatta (galopp); entamera; jfr ANSLAG 9. När .. hästen skall bringas att anslå galoppen. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 37 (1836).
10) [jfr ä. d. han hafde fremgang vdi alt han anslog, mnt. sin dhing, eynen krych, veyde, kop anslan, t. einen rat, einen heerzug anschlagen] (†) gripa sig an med (ngt), begynna, bringa å bane; företaga sig (ngt); försöka. The ginge fast till rådhe, / Huru the wille sin saak ahnslå. Hund 293 (c. 1605). När twenne Förster eller Herrer för Land och folks skul oenige wore, måste the båden allene sin emellan en Kamp ther om anslå. Fosz 557 (1621). Vthi the Landskapen, ther wij achta anslåå wår Handel. Schroderus Uss. B 3 a (1626). Hans tågordning war så godh, at ehuru the thet (dvs. att angripa honom) ansloge, så kunde thet icke gå them an (dvs. lyckas för dem). Dens. Liv. 254 (1626). Gud .. gifwe goda rådh .., at wi thet måtte anslå och förretaga som lenda kunde til Guds ära. Gustaf II Adolf 523 (1628).
11) [jfr ä. holl. het goed aanslaan, t. anschlagen] (†) eg.: slå l. lägga handen på för att taga i besittning; lägga beslag på, sekvestrera. Så månge the Wåres skepp och godz äre i thenne wåår anslagne och vppehåldne. Swar på thet danske manif. 5 Aug. 1644, Bil. H. Siam 50 (1675).
II. eg.: gm slående fästa.
1) (-slå utmärker ett hamrande o. d.) fastslå.
a) [jfr holl. een slot aan eene deur aanslaan, t. das thürschloss anschlagen] (gm inslående af stift, spikar o. d.) fästa; fastspika, uppspika.
α) bokb. med afs. på pärmbeslag.
β) (†) i annan anv. Att uthj hwar Gestgifwaregårdh låta anslåå een tafla den resande till vnderrättelse, för huru longt mijletaal hästen Gestgifwarne emillan skall leijas. C. Rålamb i HSH 31: 96 (1662); jfr 2. Anslå ett bräde med spikar. Schultze Ordb. 4501 (c. 1755).
b) [jfr t. eine krampe an die thür anschlagen] (föga br.) tekn. anbringa (ngt ngnstädes) medelst slag (därpå af hammare o. d.). Til at verkställa sådant (dvs. att öppna skeppsluckorna på ett sjunket fartyg) måste Dykaren anslå bräckhaker o. s. v. på Jernstängren öfver Luckorne. Triewald Konsten at lefva und. vatn. 32 (1734).
2) i fråga om skriftlig handlings anbringande på viss plats för dess bekantgörande.
a) [jfr ä. d. anslaa placater paa kirkedørene, holl. een geschrift, biljetten aanslaan, t. einen zettel, eine bekanntmachung an die mauer anschlagen] (på vägg, dörr, tafla osv. eg. gm inslående af spikar o. d.) fastsätta (en skrift, en kungörelse osv.) för dess (i sht officiella) bekantgörande; uppslå, uppspika, uppfästa; spika (en afhandling l. teser). Den 2 Junij Blef en Sedell anslagen på Ridderhuss dorrn att Adelen skole sigh instella på Ridderhusett. RARP 1: 145 (1631). Block Progn. 7 (1708). Afhandlingen eller Theserna böra vara .. 11 dagar före ventilationen anslagna. Försl. t. skolordn. 42 (1817). Luther .. anslog .. på slottskyrkodörren i Wittenberg 95 theser mot aflatens missbruk. Cornelius Lärob. 59 (1860, 1878). Proklamationer, anslagna på husväggarna öfverallt i staden. LD 1898, nr 263 A, s. 3.
b) medelst uppsatt(a) anslag tillkännagifva l. offentliggöra (ngt). (Det) blef .. anslaget och utropadt på alla gator, att hvilken Herr Nils Sture det skulle förkasta (dvs. tillvita) .., han skulle straffas till lifvet. HSH 4: 106 (c. 1568). Nu strax skall anslås och intimeres på dörren, att saaken i morgon skall företages. RP 6: 364 (1636). Edicto .. Offentliga, vppenbarliga förkunna eller anslåå. Lex. Linc. (1640). Han lät i alla gathörn anslå att .. Meurman (1846). Anslå rättens dom. Dalin (1850). Sådan stämning skall anslås på Rättens dörr. Smedman Kont. 5: 61 (1893). — särsk.
α) gm anslag förklara (en tjänst ledig). M. J. Crusenstolpe († 1865) enl. Kindblad (1867). Professuren i anatomi vid Karolinska .. institutet har sedan .. 1890 ej varit besatt med ordinarie innehafvare(,) ehuru den flere gånger varit anslagen ledig. LD 1898, nr 287 A, s. 2. jfr Westee (1842).
β) (numera föga br.) gm anslag utbjuda (till salu o. d.). Pant, som Banquen .. låter til auction anslå. Abrahamsson 360 (1726). Anslå til försäljning. Weste (1807). Anslå ett hus till salu. Dalin (1850). Anslå fal. Cavallin (1873, under proscribo).
γ) (numera föga br.) medelst anslag utlysa l. utsätta (sammankomst o. d.). Secret Utskott anslogs på en liten stund mot middagen. Tilas i HSH 16: 245 (1769); jfr δ. Man hade tillsagt bondsekreteraren att anslå plenum till talmansval hos bönderna. E. G. Geijer († 1847) enl. Kindblad (1867).
δ) (†) medelst anslag kalla l. sammankalla. Een deel af de stridige Parter .. taga sig .. den owane före, att försittia och försumma dhe Tijder och Rättegångz Timmar, på hwilke de anslagne blifwa att skola comparera (dvs. inställa sig). Schmedeman Just. 234 (1638). Skildes så uthskottet åth, med afftahl at the effter middagen klockan 3 præcise skulle komma tilsammans och samptlige Ridderskapet och Adelen dher til anslås. RARP 8: 59 (1660). (Prästeståndet) begiärte at Secrete Utskåttet ock Deputation måtte efter middagen ey anslås. 2 RARP 4: 52 (1726).
ε) (föga br.) utan obj. Ej skal til Plenum för påföljande (dag) sednare anslås än kl. 6 e. m. RO § 46 (1810).
3) [efter motsv. anv. i t.; bet. utvecklad ur 2] eg.: gm att uppslå en priskurant o. d. bekantgöra priset på; värdera, uppskatta, beräkna.
a) [jfr d. godserne ere anslaaede til en værdi af en halv million, ä. d. anslaae jordegods i penge, for eller til saa og saa mange hundrede rigsdaler, mnt. wo hoog willste mi dat anslan? t. das ist viel zu hoch angeschlagen] (numera föga br.) åsätta (ngt ett visst) pris l. värde; värdera, taxera; numera bl. i uttr. anslå högt (lågt) osv. l. till (en viss summa). Louis besvärade sigh, att een t(un)na spanmåll var honom för högt anslagen, t:nan à 8 mark. RP 6: 63 (1636). Möller (1790). Man har anslagit huset till 10,000 R:dr. Dalin (1850); jfr b. Schulthess (1885). — (†) i andra förb. Fyra Skep .. för nije tusend Marck Lybeske, anslagne. Tegel G. I 1: 221 (1622). Alt hwadh wij ifrån fremmande Land hafwa behoff, anslåås oss dyrt nogh. Schroderus Uss. C 2 a (1626). 9,000 Daler, hvilke anslåes uthi Rijkzdaler. RP 3: 107 (1633). The räntor som i rostiensten inthet inräknade wore, såssom fisk, tiäru och kohll, .. måtte anslås efter een wiss markewärdering. RARP 6: 62 (1657).
b) [jfr d. man anslaar hans efterladte formue til .., t. man schlägt sein vermögen auf 10.000 mark an, die kosten eines baues anschlagen] gm öfverslag beräkna (en kollektiv kvantitet o. d. till ett visst antal osv.); uppskatta. Folkmängden i Kina anslås till tre hundra millioner människor. Han anslår sina utgifter till 5000 kronor om året. Man anslog hans förmögenhet till en million. Bergets höjd anslås till 2000 meter. Man har anslagit detta träds ålder till 150 år. Den årliga nötningen af myntet anslår Macculloch till 1 procent. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 1: 48 (1854). Invandringen (till Sverige från 1850 t. o. m. 1889) kan anslås till vid pass 85,000 personer. G. Sundbärg i NF 15: 1026 (1891). Anläggningskostnaden för jordens samtliga järnvägar har anslagits till omkring 120 milliarder kronor. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 347 (1893). Man anslår antalet af .. (orkidéernas) arter till ej mindre än 10,000. PT 1897, nr 191, s. 3. — (†) beräkna (en summa) ss. erforderlig (till ngt). H. Kongl. Maij:tts Architecti hafva allenast till det .. södra Slotstakets bebygnat anslagit 16,000 Dlr. Sölfvermynt. Rudbeck Bref 1: 68 (1670).
c) [jfr holl. hij slaat zijne diensten hoog aan] bildl.: tillerkänna (viss) vikt l. betydelse, (upp)skatta. Man finner ej att konungen (dvs. G. I) tviflat på behörigheten af sitt handlingssätt, eller särdeles högt anslagit de kränkningar af enskild rätt som dermed ofta följde. Geijer II. 3: 129 (1834). Verk, hvilkas värde vi icke skulle anslå särdeles högt. Estlander Konsth. 58 (1867). (Den franska sedesatirens) invärkan kan — hvad Karl XI:s tid beträffar — näppeligen anslås högt. Schück (o. Warburg) Litt.-hist. 1: 363 (1896). — (†) öfverväga. Therföre iagh, alla mina saker således hafwer betänckt och anslagit, .. at iagh hafwer funnit them starck nogh til at vndergå .. hwars Mans Doom. Schroderus Kon. förär. Föret. a 4 b (1606).
4) [jfr ä. d. skov som til svins olden er anslagen; bet. sannol. utvecklad ur 2 samt 3; jfr äfv. t. bäume zum fällen anschlagen] bestämma (ngt till ett visst ändamål); särsk.
a) med afs. på penningsumma, ränta, domän osv.: anvisa, förordna; i sht i fråga om af officiell myndighet, representation l. korporation gjord bestämmelse. Anslå stora summor till vetenskapernas befrämjande, till näringarnas upphjälpande. Godzens belägenheter, som till wederlagh för Bornholm schole anslås och the Swänske innrymmas. RARP 8: 172 (1660). Det som åhrligen blijr anslagit och anwändt till militiens och örlogzflottans underhåld. Civ. instr. 80 (1694). Efter .. (Lasse Skyttes) senare Testaments ordning .. anslogs des Sätegård Sätra .. til the husfattigas vppehälle. Peringskiöld M. upl. 101 (1710). Uti staten blifver .. en viss summa penningar anslagen, den till Kongl. Maj:ts enskilte behag lemnas. RF 1719, § 25. Denna fond kunde anslås till fregatters utsändande till handelns betäckning. Höpken 2: 76 (1747). De utgifter, till hvilkas betäckande medel blifvit å stat anslagna. Westee (1842). De hemman, som voro anslagna för fotfolket. Carlson Hist. 3: 33 (1874). De summor, som .. under s. k. hufvudtitlar i riksstaten anslås för att användas till bestridande af utgifter. H. L. Rydin i NF 15: 413 (1891). Den konstituerande (bolags-)stämman, som beslutit om att anslå 175.000 Kr. till organisationsomkostnader. AB 1898, nr 266, s. 3. jfr: Thenna (förnyelse af förbindelse) .. öker .. stundom Hufvudgiälden ther igenom, at interesset anslås till Capital. Nehrman Inl. t. jur. civ. 365 (1729). — särsk.
α) (numera föga br.) med indirekt obj. utan prep. RP 4: 87 (1634). Särdeles har iagh anslagit flåttan i åhr större summor. Carl XII Bref 140 (1715). Svenska Ständerna hade anslagit henne (dvs. änkedrottningen) Nerike och Vermland till lifgeding. Strinnholm Vas. 1: 115 (1819). (Konung Magnus Eriksson) fick (efter sin afsättning) .. vissa inkomster från Sverige sig anslagna. Geijer II. 2: 212 (1832). jfr: Påfven (Clemens XIV) .. förtärer icke tredjedelen af sin anslagne Stat. Björnståhl Resa 1: 380 (1772).
β) (†) i förb. med prep. under. Skogarne i Vester-Dalarne (äro) anslagne under Fahlu Koppar-värk. Hülphers Dal. 264 (1762).
b) med afs. på lön, pension, boställe osv.: bestämma, anvisa. (Han) intog .. de rum, som .. äro anslagna för Sekreteraren. Rosenstein 1: 116 (1787). Akademiens .. Beskyddare har .. behagat anslå ett pris .. att af henne årligen tillerkännas någon utmärkt förtjenst. Wallin i SAH 16: 60 (1835). Det, åt denne lärare anslagna, bostället. Böttiger (1847) hos Tegnér S. skr. 1: VII. Denna (nedre) våning (på Sophiahemmet) är anslagen till vård af sjuka, som nöja sig med mindre bekvämligheter. K. Linroth i Stockholm 539 (1897). — (numera föga br.) med indirekt obj. utan prep. Anslå en person en viss årlig pension .. Anslå hustrun en viss lif-ränta. Widegren (1788). (G. H A.) anslog dem (dvs. professorerna vid Uppsala universitet) vissa löner. Geijer I. 4: 292 (1838). jfr: Konungen befalde dem gå derifrån til sina anslagna Quarter. Nordberg 1: 682 (1740).
c) mil. i uttr. anslagen vakans, anslaget nummer. C. O. Nordensvan Handb. 1: 29 (1879, 1882). De ständiga vakanserna delas i anslagna och indragna. De förra äro afsedda till löner åt spel, trumslagare och volontärer samt, vid kavalleriet, åt underofficerarna. Dens. i NF 17: 88 (1892).
d) med afs. på tid: bestämma för användning (till) l. att egnas (åt). Vi dröjde i Nürnberg tio dagar, i stället för tre, som förut voro dertill anslagna. Atterbom Minnen 131 (1817). Af tjugusex timmar i veckan, som undervisningen upptar, (äro) sexton anslagna till latin. Tegnér 3: 347 (1831). En stund af aftonen var alltid anslagen åt musik. De Geer Minnen 1: 48 (1892).
e) (föga br.) med obj. som betecknar ett lefvande väsen: bestämma, anvisa. Om icke sådant folk förnämligast .. til Fabriquernes tienst borde anslås, som ändock äro förbundne, at sig uti Städerne uppehålla. Oelreich 746 (1755). En häst och en karl är anslagen för hvarje dagsresa. Carlstedt Herodot 3: 270 (1833). — (†) med att o. inf. En del djur äro anslagne att jämnt vistas på båtten. Bergman Jordkl. Inledn. IV (1766).
f) (†) med afs. på villkor: förelägga. Regeringen hadhe häller orsack att see och förnimma, hvadh conditioner fienden oss anslår. RP 7: 141 (1638).
g) (†) förlägga (en industri o. d. till en ort). Et kraftigt skiäl, til vissa slögders anslående til hvar ort och Stad, tages af sielfva tilvärkningens beskaffenhet. Berch Hush. 223 (1747).
5) (-slå utmärker en hastig rörelse) med en hastig rörelse bringa (ngt) att fästa sig (vid ngt).
a) [jfr d. at anslaa sejlene, holl. de lijn, de zeilen aanslaan, t. die segel anschlagen] i sht sjöt. o. tekn. i fråga om fastgörande af block, tåg, segel osv. Sjöbohm Skeppstakl. 28 (1792). Om ansättningen (af undervanten) sker med löstaljor, så anslås taljornes enkla block uti, på manteln anslagne, stroppar; de dubbla blocken utskakas till rösten, och på deras hakar anslås tallrepen med nackslag. Boström Tackl. 34 (1837). En fot från storänden hopstrypes faskinen med en jernbygel eller ett tåg, som i ena änden har en ögla, och första vidjebandet anslås. Rothstein Byggn. 64 (1856, 1875). Anslå seglen vid rårna. Tigerhielm 74 (1880).
b) [jfr ä. t. auch schluegen sie laitern an] (†) sätta till (en stege o. d.). Tå .. han .. (hörde) skrijas .., anslogh han stormstegarna. Schroderus Liv. 326 (1626).
c) [jfr t. tücher anschlagen] tekn. eg.: fästa (kläde o. d. på torkmaskin o. d.); (för torkning, på särskild därför afsedd ram l. maskin) anbringa o. sträcka (till hela sin bredd utbredt kläde); slå an; jfr ANSLAGNING 2 d.
d) byggn. slänga l. slå (murbruk) på l. mot en vägg; slå på. Rappningen bör anslås helt tunn 2 à 3 gånger samt lämnas att torka imellan hvarje gång. A. Adlersparre i LBÄ 36—38: 95 (1800).
6) (†) intr.; eg.: slå sig fast på ngt.
a) [möjl. eg. om i flytande l. gasformig kropp befintligt ämne: fästa sig på ytan af ngt, utfällas; jfr holl. de kleurstof sloeg aan de wanden der kolf aan] om färg: fästa, taga. Har färgen icke jämt och väl anslaget (näml. på garnet), förnyas saken (dvs. färgningsproceduren) ännu en gång. Fischerström 4: 211 (1792).
b) [jfr ä. d. intet lægemiddel vil slaae an hos den syge, nnt. dat middel will nig anslan, t. ein mittel schlägt (bei) einem an; bet. möjl. utvecklad ur ordets anv. om växter i bet. taga fäste, slå rot; jfr SLÅ AN samt holl. de boomen zijn goed aangeslagen, t. die pflanzen schlagen an] om medicinskt behandlingssätt o. d.: göra (tillbörlig) verkan, verka. Villia Läkiarens första försök icke anslå. Frese Sedel. 8 (1726). De ympade, hos hvilka smittan rätteligen anslaget, (hafva) sedermera varit säkre för ny smitta af ägta Koppor. B. Björnlund i Veckoskr. f. läk. 3: 97 (1782).
c) [bet. utvecklad ur b] slå ut, utfalla. Hvad Curen (för ett visst slag af fläckfeber) angår, så tyckes det väl .., at China skulle .. vara det .. kraftigaste medlet: Men tvänne exempel, som illa anslagit .., tycktes afråda från dess bruk. J. G. Acrel i VetAH 28: 324 (1767).
III. [jfr t. eine pumpe anschlagen] (föga br. utom i p. pf.) sjöt. i fråga om den i vattens islående o. därpå följande pumpning bestående procedur hvarigenom en (torr) pump sättes i stånd att vid användning genast fungera: slå an, vattna, läska. Stormpumparne (voro), i händelse att elden skulle komma lös, anslagna och klargjorda. H. af Trolle Sjöoff. 2: 141 (1870, 1876).
Anm. 1:o I de flesta under I samt II 1, 5 o. III upptagna bet. brukas jämte anslå förb. SLÅ AN; i bet. I 2, 3, 4 b, 5 a användes hellre SLÅ AN, i bet. I 1 a α, III nästan alltid (utom i p. pf.) denna förb. Däremot användes SLÅ AN numera icke i ngn af bet. II 2—4. — 2:o Enligt Almqvist (1842) o. Dalin (1850) har vbalsbst. -ENDE äfv. kunnat användas i mer l. mindre konkret bet. motsv. ANSLAG 6, 16 o. 17.
Spalt A 1747 band 2, 1900