| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANSPINNA, v. -er, ipf. konj. -spunne, sup. -spunnit, p. pf. n. -spunnet.
(†) eg.: spinna (ngt) fast (vid ngt); börja spinna.
a) [jfr lat. telam ordiri] i bild, närmande sig b: hopspinna. Synes oss icke rådeliged, att denna tractats anspunne tela (dvs. väf), härmed abrumperas skulle. Oxenst. brefv. 1: 270 (1625). Voigt Almanach 1687, Progn.
b) bildl.: anstifta, sätta i gång. Man förnimmer någre fredztractater der uthe aff en och annan in particulari skola anspinnas. RP 3: 118 (1633). Han (dvs. Alexander) .. hafwer anspunnit och ingått thet ena Krijget effter thet andra. Sylvius Curtius 62 (1682). — särsk.
β) refl.: yppa sig, utveckla sig, framgå. Att der någre difficulteter och förvirringer under skeen aff gifftermål medh H:nes M:t Fröken sigh anspinna motte. RP 4: 111 (1634). A. Oxenstierna i HSH 33: 96 (1635). Att förmedelst Compagniedt mången i Rijkedt kan sine Peningar säkert och medh profijt anläggia, och skulle däraff månge handlingar sig anspinna. Dens. Därs. 37: 181 (1635). Fleere (krig) torde ennu sigh lätteligen yppa och ahnspinna. RARP 6: 211 (1657).
Spalt A 1760 band 2, 1900