| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANSPRÅKSLÖS an3språks~lø2s, äfv. -sproks~, adj. -are. adv. -T.
utan anspråk; jfr FORDRINGS-LÖS.
1) om person l. personlig egenskap o. d.: som ej har l. vittnar om l. röjer (stora) anspråk (se särsk. d. o. 4 d o. 5 d), blygsam, modest; försynt. Ett anspråkslöst väsen l. uppträdande. En anspråkslös flicka önskar plats i god familj på landet (i annons). Anspråkslösa lefnadsvanor; jfr 2. Ett anspråkslöst försök; jfr 2. Stäm ner din ton, blif anspråkslös och vis! Choræus 47 (1804). Ditt sanna värde skall förökas, / Ju mera anspråkslös du är. Valerius 2: 13 (1809). Hvarje sannfärdigt stor man, hvarje mästare i vetenskap och konst har i kärnan af sitt väsende varit ödmjuk och anspråkslös. Atterbom Minnen 67 (1817). (Fredrik Wilhelm III:s) personliga mod och hans enkla anspråkslösa väsende, hafva förvärfvat honom den popularitet, han nu äger. Beskow Vandr. 1: 60 (1819, 1833). I sitt umgänge är han (dvs. en rätt kristen) öppen, upprigtig, okonstlad, anspråkslös. Hagberg Pred. 2: 215 (1820). — i bild. Konsten liksom drager sig anspråkslös tillbaka. Nicander Minnen 1: 262 (1831). Huru enkla, huru anspråkslösa äro icke alla vårens blommor, jemförda med sommarens Rosor och höstens Solblommor. Fries Utfl. 1: 343 (1842, 1853).
2) om sak: som icke är förenad med anspråk, blygsam, enkel, oansenlig, ringa, föga förnämlig; stundom närmande sig bet.: som icke motsvarar stora anspråk. Belåten med sin oberoende och anspråkslösa ställning i samfundslifvet. J. O. Wallin († 1839) enl. SAOB (1870). Themistokles bodde anspråkslösare än mängden af Athens medborgare på Demosthenes’ tid. Palmblad Fornk. 1: 206 (1843). Sjövik, nu en anspråkslös bondgård, fordom ett betydligt herregods. Rydberg Frib. 3 (1857, 1866). Jag bjuder .. på en anspråkslös qvällsvard. Därs. 270. Riddaräfventyren iklädde sig hos oss folkvisans anspråkslösa skepelse. B. E. Malmström 1: 8 (c. 1860). Larsson bebodde ensam ett anspråkslöst rum två trappor upp. Topelius Fält. 4: 243 (1864). Umgänget och lefnadssättet bland allmegen var i min första ungdom lika enkelt, tarfligt och anspråkslöst som klädseln. H. Lilljebjörn 1: 35 (1865). En klass af affärsmän, som .. hälst ser, att den får hålla sig obemärkt i ett anspråkslöst skymundan. GHT 1897, nr 243 B, s. 1 (om procentare).
Spalt A 1765 band 2, 1900