| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANSPÄNNA an3~spän2a, v. -er, -spände, -spänt, -spänd; se för öfr. SPÄNNA. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.); -SPÄNSEL (se d. o.); -ARE (Schultze Ordb. 4737 (c. 1755)); jfr ANSPANN.
— jfr SPÄNNA AN.
I. motsv. SPÄNNA i bet. tänja, sträcka, strama, försätta i spänning.
a) [jfr t. den bogen, die muskeln anspannen] (föga br.) spänna åt, draga åt. An-spänna .. intendere. Schultze Ordb. 4736 (c. 1755). At (vid uppdragningen af ett ur) anspänna Fjädern accurat til den högd hon varit afvägd emot Snäckan. Printz Ur 89 (1769). Dessa ankarstänger .. (ihopsattes) på ett eget vis .. och anspändes med .. grofva skrufvar. Brunius Metr. 483 (1854).
b) [jfr t. seine kräfte anspannen] (mindre br.) bildl. i uttr. anspänna alla sina krafter o. d., spänna l. anstränga l. uppbjuda alla sina krafter osv. Czaren, Konungen i Danmark och Konung Augustus, anspände alla sina krafter, til at hindra Konungens återkomst utur Turckiet. Nordberg 2: 404 (1740). At anspänna all deras hog och alla deras krafter, samt all förmögenhet, til .. Rikets nytta, heder och förkofran. Tessin Bref 1: 246 (1753) [jfr lat. animum intendere]. Franzén Skald. 7: 283 (1834). Sex kraftiga bärare svikta under hvarje tabernakels tyngd, i det de med anspännande af alla krafter sätta sig i gång. K. Warburg i GHT 1898, nr 80 B, s. 1.
c) (mindre br.) i fråga om hvalf o. d.: spänna (på l. till ngt). Hertig Carl skall .. (hafva) förebrått sin Tyske byggmästare derför, att han .. anspänt takhvalfven endast på omgifningsmurarna. Brunius Resa 201 (1839).
II. (i sht i fackspråk) motsv. SPÄNNA i bet. fästa l. fastgöra (medelst spännen).
1) i fråga om förening l. förbindande (eg. medelst tåg o. linor osv., hvilka under dragningen komma att spännas) af föremål med den dragkraft hvarmed de skola förflyttas från ett ställe: spänna för, sätta för; motsatt FRÅN-SPÄNNA.
a) [jfr t. die pferde anspannen] med dragarna l. i allm. den använda dragkraften ss. obj. En Person, som åker i Påstwagn, betalar för tre Hästar oachtat eij mer än twå Hästar anspännes. Förordn. om gästgifverier 1718, s. 4. Fischerström 3: 484 (1781; se under ANSPANN 2 c). Om man rest en lång väg, hvartill han (dvs. hästen) måst uppoffra mycken kraft, vägrar han ej ehuru strapaserad, följande dagen låta sadla eller anspänna sig. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 3 (1836). Den lätthet och skyndsamhet, hvarmed oxarne frånspännas och åter anspännas (på Pampas). Gosselman S. Amer. 1: 166 (1842). Manskapet .. gick i en lång rad (på Nilstranden) anspändt vid en lina, medelst hvilken fartyget drogs framåt i brist på vind. Kræmer Orient. 83 (1866). Stånghästarna anspännas. Tj.-regl. 1889, s. 436. De (dvs. hundarna) löpa fritt bredvid hvarandra, endast anspända med en dragrem. Läsn. f. folket 1895, s. 57.
b) [jfr t. den wagen anspannen] med fordonet l. i allm. det föremål som skall förflyttas ss. obj.: förse med anspann, förspänna (med dragare). Fot-plogar, som alla hafva en kårt plog-ås, hvilken icke anspännes omedelbart med dragare, utan med skak eller länk. A. Berch i VetAH 20: 204 (1759). (Då) anspändes en kälke med ett par tvillingoxar. Rääf Ydre 1: 71 (1856). Fordon, som anspännas med flere par hästar efter hvarandra. W. G. Billmanson i NF 5: 746 (1882). Vanligen anspännes harfven närmare ena hörnet. Bergstrand Handb. f. jordbr. 1: 133 (1893). Den anspända fältkanonen. SD(L) 1897, nr 236, s. 3. — särsk. i p. pf. i uttr. väl l. illa anspänd o. d., förspänd med goda l. dåliga dragare (o. seldon osv.). (Den ryska kårens) artilleri .. var vackert och väl anspändt. Wingård Minnen 2: 23 (1846). Brandkårens manskapsvagn, utmärkt anspänd och .. skickligt körd. GHT 1896, nr 84 A, s. 2.
c) utan obj. 2. echelonerna (af trängen) kvarstå vid Würzburg men anspänna kl. 11 f. m. Nordensvan Mainfältt. 197 (1894).
2) i fråga om draglinors o. seldons osv. fastgörande vid det föremål som skall förflyttas l. vid den dragkraft som skall användas: vid förspännandet fästa. Illa anspända hufvudtyglar. Sjöstedt Husdj. 1: 36 (1859). Stångplogar hafva till ås en lång stång, som räcker fram mellan dragarna, så att oket anspännes vid densamma. NF 12: 1403 (1888). Den förste jaken (försvann) i en spricka, men blef lyckligtvis hängande i hornen och ena bakbenet, så att det var möjligt att surra rep omkring honom, anspänna dem vid några af de öfriga jakarne och sålunda rädda honom. S. Hedin i Ymer 1898, s. 103.
3) [jfr ä. d. den herre som findis i alle syndplager anspendt, t. wenn sie mich zu einem bubenstück anspannen wollen] (†) inveckla. Althenstund Rijket .. sticker vthi stoor Wijdlyfftigheet och Fahra, jämwäl vthi Örligh och Wapneskiffte är anspänt. Sw:s R:s ständers besl. 1660, s. A 4 a.
Spalt A 1767 band 2, 1900