| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANSTIGA, v., anträffadt bl. i p. pr.
(†) stigande närma sig; antåga; i förb. komma anstigande(s) [jfr d. han kommer anstigende, äfvensom holl. hij komt aangestegen, t. er kommt angestiegen]. Borgmästaren (dvs. konsuln) .. kom så medh Slachtordningen anstijgande. Schroderus Liv. 654 (1626). I kommen här anstigandes som en Princessa, och jag gitter icke see et sådant öfvermod. Lagerström Tart. 4 (1731). När fienden såg dessa komma anstigande til fot. Nordberg 1: 678 (1740). — jfr ANSTEG.
Spalt A 1779 band 2, 1900