Publicerad 1900   Lämna synpunkter
ANSTOSS, r. l. m.
Etymologi
[af t. anstoss (se ANSTÖT); jfr äfv. t. vorstoss]
(†) eg.: ngt som stöter l. gränsar till (ngt); kem. o. tekn. om ett visst rör hvilket i sht vid zink- l. svafveldestillation (medelbart l. omedelbart) fogas till retorten. Retorten lades derefter in uti vindt-ugn, och försågs med behörig anstoss af tackjärn, mellanglas och recipient. P. J. Hjelm i VetANH 1: 30 (1780). (Retorten kan vara) uti conisk skapnad, med tilpassad alembiqve samt snabel och anstoss, som för zink och svafvel-distillation brukas. Rinman 2: 412 (1789). Möller (1790). Deleen (1836, under verstoss).

 

Spalt A 1781 band 2, 1900

Webbansvarig