Publicerad 1900   Lämna synpunkter
ANSTÖRTA an3~stœr2ta, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[efter t. anstürzen; se AN, adv. II 4, o. STÖRTA]
störta fram, störta an; numera nästan bl. i part. o. ss. vbalsbst. Skeppet / Sänker mot vågen sidan. Ett berg anstörtar af vatten. Adlerbeth Æn. 5 (1811).

 

Spalt A 1809 band 2, 1900

Webbansvarig