| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANSVARA an3~sva2ra (a`nsvara Weste), v. -ade.
1) [fsv. andzsuarä baþe firi guþi ok firi oss; jfr ä. d. andsware for Gud] aflägga räkenskap l. redovisning, stå till svars; jfr ANSVAR I 1. Det är ej för våra meningar, utan för våra gerningar, vi .. komma att ansvara. Wallin 2 Pred. 2: 149 (1822). Du har stora gåfvor att ansvara för. Tegnér 4: 206 (1824). Då andra måste ansvara för sin förvaltning inför lagen, inför samtiden och, hvad som svårare är, inför sitt eget samvete, så måsten I derjämte ansvara inför Gud, hvars ord I förkunnen. Därs. 59 (1837). Då .. regenten, så länge som han är regent, är den högste domaren i staten, inför hvilken alla andra skola ansvara, så kan han ej själf vara ansvarig inför någon annan. Nyblæus Straffr. 9 (1865, 1879). — särsk. närmande sig bet.: rättfärdiga, försvara.
a) (numera mindre br.) abs. G. I:s reg. 3: 272 (1526). Den edh .. såsom vi .. svorit .. hafve, vele vi .. så hålle, som vi för Gud, .. kon. M:t .. och menige riksens stender ansvare vele. RA 3: 10 (1593). Lagförsl. 136 (c. 1609). Behandlen .. (tjänarna) ej hårdare, än I kunnen ansvara. Tegnér 4: 114 (1830).
b) (numera knappast br.) med sakobj. G. I:s reg. 10: 333 (1535). (Lagman Bengt Gylta) skall .. förhielpe att huar och een iblannd eder, mhå skee och vederfaares thet .. rätth och rättuijst är, såsom han thett för Gudh, Oss och huar Christenn mann tryggeligen ansvara vill. HSH 18: 354 (1569). RARP 2: 16 (1633). Med Guds bistånd skall jag uppfylla mina pligter, så att jag kan ansvara det inför mitt samvete. Carlén Bull. 2: 43 (1847). Konungens okunnighet vore så stor, att Gripenhjelm aldrig skulle kunna ansvara sin försumlighet. Fryxell Ber. 15: 8 (1848).
2) vara skyldig att aflägga räkenskap l. stå till svars (för ngt); vara ansvarig l. bära ansvaret (för ngt); jfr ANSVAR 1 2. I denna sak ansvarar jag endast inför Gud och mitt samvete. En Ämbetsman ansvarar för hundrade saker, som han icke sjelf gör. Thorild 3: 395 (1794). Jag ansvarar icke för mina drifter, begär, böjelser och anlag, annorlunda än försåvidt de äro fritt framkallade och föranledda, närda och utvecklade. Wikner Rel. upps. 25 (1871). — vara den som skall (sörja för o.) stå (för ngt). Det är i sanning ej så lätt .. att ansvara för arbetet, när arbetrarne (dvs. -tarna) bli romaneska. Wetterbergh Altart. 325 (1848); jfr 5. oeg., med saksubj. Det är än vokalen, än konsonanten äfter vokalen, än är det en fyllnadspaus som ansvarar för stavelselängden. Wulff Värsbildn. 15 (1896). (†) med sakobj. Uti Rectors-Class besörjes undervisningen af Rector och Con-Rector, hvilka dele sins emellan läroämnena och ansvare hälften af tiden hvardera. Skolordn. 1820, s. 8.
3) jur. ansvara för ngt, vara skyldig att bära de rättsliga följderna af ngt l. med hänsyn till försumlighet l. brist o. d. beträffande ngt; jfr ANSVAR I 3; stundom närmande sig bet.: undergå straff för; jfr ANSVAR I 5. Min herre allena / Vill ansvara för oss, om Befallningsman för oss till tinget. Runeberg 1: 7 (1832); jfr 1. Tiberius .. drog honom (dvs. Antistius Vetus) åter för rätta, att ansvara för Majestätsbrott. Kolmodin Tac. 1: 240 (1833); jfr 1. Då förbrytaren var oförmögen att med penningar eller penningevärde gifva målsäganden erforderlig upprättelse, ansvarade han med sin person, ty böte den med kropp, som ej äger ko. Nordström Samh. 2: 471 (1840); jfr 6. Auditören skall .. ansvara för boställs-rullans ordentliga förande. Tj.-regl. 1858, 1: 93; jfr 2. För innehållet af tryckt skrift ansvare författaren. Konst. utsk. mem. 1871, nr 7, s. 46. Cedenten (dvs. öfverlåtaren af en fordran) ansvarar för fordringens .. tillvaro, men icke för dess godhet; hvarvid man likväl gör ett undantag för gåfva, vid hvilken cedenten icke häftar i något ansvar. Afzelius Cession af fordr. 65 (1877); jfr 4. H. L. Rydin i NF 16: 831 (1892; se under ANSVARING). — (†) med sakobj. Boktryckare, ej mindre än auctorer, skulle ansvara de brott och förseelser, som emot tryckfrihets-förordningen begås kunna. Nordensköld i Ad. prot. 1786, s. 87. Om nu detta skall anses för et betydande Lurendrägeri, så lärer sådant icke af mig, utan af Godsägarne .. få ansvaras. Törngrenska målet 328 (1801).
4) jur. med hänsyn till skyldigheten att gälda skuld, utgifva skadestånd o. d.: häfta, svara, stå inne (för ngt); jfr ANSVAR I 4. Såsom han ock med allt hvad han äger, för Kongl. Maj:ts och Kronans ärsättning och Handlanden Labes skadestånd bör ansvara. Törngrenska målet 547 (1802). Å från heman afsöndrad del ansvarar stamhemanets ägare ej vidare (näml. för kronoutskylderna), än om han årsafgälden uppburit. Rabenius Kam. § 444 (1832). Hvarje ledamot i fattigvårdsstyrelse ansvarar gemensamt med de öfrige .. för de säkerhetshandlingar, mot hvilkas antaglighet han ej till protokollet gjort anmärkning. SFS 1871, nr 33, s. 10. Att hustrun med sin boslott ansvarade för gälden till 1/3. Thyrén Makes gäld 67 (1893). Hustrun vare ej pligtig att med sådan egendom ansvara för den gäld, som under äktenskapet derförut gjord är. SFS 1898, nr 64, s. 15. jfr: Husbonden skall ansvara Kronan för allt sitt mantalsskrefne folk (näml. i fråga om utskylder). C. E. Carpelan i Ad. prot. 1789, s. 813. — särsk.
a) (†) med sakobj. Skattmästaren och Kamereraren vid Våra Orden .. skola ansvara, upbära och lefverera de .. påbudne afgifter. Kungör. 4 Juni 1811, s. 3.
b) med saksubj., om egendom som eger att gå till gäldande af skuld l. skadestånd. All kommunikabel egendom, men icke hustruns arfvejord, ansvarar (enl. Vgl.) för alla sådana skulder, vare sig kontrakt- eller deliktskulder, som närmast påhvila mannen. Thyrén Makes gäld 40 (1893).
c) fullgöra ingången förbindelse (för). En fordran .. på 200,000 kronor, för hvilka han .. fick ansvara både till kapital och ränta. De Geer Minnen 2: 250 (1892).
5) åtaga sig ansvar l. garanti (för ngt); borga l. gå i borgen l. gå i god l. svara (för ngts förträfflighet o. d. l. för ngn l. ngt med hänsyn till duglighet l. användbarhet osv. l. för att ngt skall ske); ansvara för, garantera; (hvard.) stundom närmande sig bet.: försäkra, bedyra. Ansvara för varornas godhet, för någons vederhäftighet, duglighet, ärlighet, trohet. Ansvara för utgången af en sak. Hvem ansvarar mig för att det lyckas? Försök gärna, men jag vill inte ansvara för att det går väl. Jag ansvarar för att det skall bli nyttigt. Lindfors (1815). För öfversättningens pålitlighet hoppas man kunna ansvara. Leopold 5: 507 (c. 1820). Hvem kunde ansvara för att ej öfvermakten missbrukades af en regeringsagent som tycktes vilja skrida till det yttersta. A. Cronholm i SKN 1843, s. 116 a. Jag ansvarar både för deras personer och .. gerningar. Blanche Engelbr. 18 (1846). (Tidningen) förklarar sig ansvara för uppgiftens öfverensstämmande med sanna förhållandet. SDS 1899, nr 598, s. 3. — särsk.
a) (mindre br.) med saksubj.: vara en borgen l. innebära säkerhet (för ngt). Att J(ärta) i sin själs innersta afskyr och föraktar servilismen, derför ansvarar mig hela hans politiska lefnad, hans hufvud, hans redlighet. Tegnér 5: 373 (1824). — (föga br.) stå i pant l. utgöra säkerhet (för ngn). Edra lif ansvara för henne. Eurén Cora 73 (1794).
b) (mindre br.) med att-sats utan föreg. för. Om blott svenska hären kommer ut till Tyskland .., så ansvarar jag, att den snart skall deltaga i fiendtligheterna. Fryxell Ber. 15: 35 (1848). — (knappast br.) i pass. med personsubj. Vi .. ansvaras, att, äfven då vi ej mera finnas i dödlighetens verld, skola våra värdiga eller välvilliga anordningar der äga helgd och bestånd. Wallin 2 Pred. 3: 136 (1822).
6) (numera mindre br.) ansvara för ngt, bära följderna af ngt, umgälla l. plikta för ngt; jfr ANSVAR I 2 f o. 5. Du torde få dyrt ansvara för ditt svek. Dahlgren Verml. 68 (1846, 1863). I fall, såsom förut, vinden också denna gång fått obegagnad stryka förbi flaggor och segel, då skolen i dyrt ansvara oss och kronan för all den skada, som deraf uppstår. Fryxell Ber. 15: 76 (1848; efter skrifvelse af K. XI). De som tillstält uppresningen, fingo med sina lif ansvara derför. A. M. Strinnholm († 1862) enl. Kindblad (1867).
II. [sannol. beroende på ombildning af den ä. t. användningen af antworten i sådana förb. som das innere, das dem äuszerm antwortet (Goethe) i anslutning till SVARA. Den sv. efterbildningen synes närmast hafva föranledts af likheten mellan verbalprefixen i antworten o. ANSVARA] (enst.) motsvara; jfr ANSVARIG III. Månne den föreslagna inskränkningen (i brännvinstillverkningen) är tilräckelig ansvara ändamålet. C. Heykensköld i Ad. prot. 1800, s. 894.
Spalt A 1824 band 2, 1900