| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANTIKVARIE an1tikva4rie l. 10302 (antiqua´-rie Weste), m.||ig.; best. -en; pl. -er; ngn gg ANTIKVAR (Nilsson Ur. 1: 62 (1866; i pl.)) an1tikva4r, m.||ig.; best. -en; pl. -er; l. (numera nästan bl. skämts.) ANTIKVARIUS (Henel 1729 127 (1730), Sjöborg Saml. t. Skånes hist. 122 (1802), NF (1876)) an1tikva4rius l. 10302, m. I ä. tid förekommer formen antikvarius med lat. böjning. Bidr. t. sv. kyrk. o. riksd. hist. 3: 68 (1630; i bet. 2).
1) (numera mindre br.) person som egnar sig åt studiet af l. är kännare af forntida förhållanden l. kulturföremål; fornforskare, antikvitetskännare, arkeolog. Den Etymologiska kunskapen faller allenast i smaken hos Antiquarier. Sahlstedt i DA 1768, nr 10. (På Sardinien) finnas .. otaliga vedermälen .. qvar, som äro aldeles okände för Antiquarier och Geographer. Björnståhl Resa 2: 7 (1773). Här hvilar Antiquarien Rar: / Hans själ en hieroglyph, hans kropp en Mumie var. Franzén Skald. 4: 265 (1832). En för några år sedan utgräfd s. k. romersk badanläggning erbjuder en svårlöslig gåta för antiqvarier. Ljunggren Resa 162 (1871).
2) (fordom) titel på tjänsteman som har högsta öfverinseendet öfver (offentlig samling af) fornsaker l. antikviteter. Den berömlige Antiquarien Wälborne Herr Joh: Peringskiöld. Holm N. Sv. 17 (1702). Henel 1729 127 (1730). Björnståhl Resa 1: 76 (1770; se under ANTIKVITET 3). (Apotekaren P. C. Schulzen) Åtog sig 1782 att vara (Apotekare-) Societetens Antiqvarie. Sacklén Apot.-hist. 95 (1833). Gustaf II Adolf .. gaf .. kyrkoherden Martinus Aschaneus och .. Johan Axehjelm .. fullmakt att .. vara ”antiqvarier”, eller hvad vi skulle kalla antiqvitets-intendenter. Montelius Sv. fornt. 1: 4 (1874). — jfr RIKSANTIKVARIE.
3) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] person som idkar handel med äldre o. begagnade böcker o. d.; jfr ANTIKVARIAT. Rydberg Dikt. 2: 93 (1891). jfr NF (1876).
B (†): (2) ANTIKVARII-FULLMAKT. Johan de Gebern, adlad Axehjelm, erhöll 1630 Antiquarii-Fullmakt med befallning att under resor genom Sveriges Provinser uppsöka de hittills förgätna ålderdoms minnesmärken och afteckna dem. P. W. Tholander i Iduna 5: 36 (1814).
Spalt A 1895 band 2, 1900