Publicerad 1900   Lämna synpunkter
ANTISEMIT an1tisemi4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. antisemit; jfr fr. antisémite; se ANTI-, prefix2 5, o. SEMIT; benämningen har utgått från Tyskland o. afser mindre att beteckna den ifrågavarande rörelsen ss. riktad mot den semitiska rasen öfver hufvud än att framhålla judarna, den semitiska folkstam med hvilken man i Tyskland (o. i allm. i Europa) företrädesvis kommit i beröring, ss. tillhörande en främmande folkras]
anhängare af antisemitismen, judefiende, judehatare; i sht om medlem af antisemitiskt parti. H. Branting i NF 14: 1520 (1890). Den fanatiske antisemiten öfverste Sandherr. C. G. Laurin i Ord o. bild 1899, s. 500.
Ssgr: ANTISEMIT-LIGA1003~20. NF 19: 276 (1895). —
-OROLIGHET(ER)~0200 l. ~0102. SvD(L) 1900, nr 156, s. 1.

 

Spalt A 1913 band 2, 1900

Webbansvarig