antracit | SAOB

Publicerad 1900

ANTRACIT an1trasi4t, sällan ANTRAKIT an1-traki4t (jfr Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878), Lyttkens o. Wulff Utt. (1889)), r. l. m.; best. -en.

Etymologi

[efter t. anthracit, fr. o. eng. anthracite, af lat. anthracites, af gr. ἀνϑρακίτης, kolliknande, afl. af ἄνϑραξ, kol, stenkol]

benämning på den renaste o. till värmeeffekten värdefullaste af i naturen förekommande stenkolssorter, kolblände. Kolblende, Anthracit, ett .. slags fossilt kol, som liknar stenkol, men skiljer sig från dessa derigenom, att det brinner utan lukt eller rök. Berzelius Kemi 1: 199 (1817). (Antraciten är) Svårtändlig, men en gång antänd .. fortfar anthraciten att brinna vid friskt luftdrag, med kort låga, men större hetta än något annat fast bränsle. Åstrand 2: 295 (1855). Anthracit. (Kolblende). Består af kol med en ringa halt af väte, syre och qväfve samt föga inblandade askämnen. A. Sjögren Min. 202 (1865). Antraciten .. förekommer i de äldsta lagrade formationerna, ofta tillsammans med stenkol … Uti mycket små partier har den ock träffats i Sverige, så i Vestergötlands och Ölands siluriska berglager. Svenonius Stenriket 129 (1888).

Ssgr: ANTRACIT-FLÖTS103~2. NF 9: 1468 (1885). —

-FÖRANDE~200, adj. Björkman (1889). —

-GALLER~20. I en kakelugn .. uppgjordes å s. k. antracitgaller träkolseld. K. Sondén i Tekn. tidskr. 1899, A. A. s. 66. —

-KAMIN~02. Kat. öfv. industriutst. i Malmö 1896, s. 14. —

-KOL~2. AB 1890, nr 11, s. 1. Rök- och stybbfria Waleska antracitkol. Tidn. f. lev. 1892, nr 26, s. 1. —

-LAGER~20. PT 1900, nr 180, s. 3. —

-ROST~2. [jfr ROST, sbst.2] Antracitroster för ångpannor. Kat. öfv. industriutst. i Sthm 1897, s. 92. —

-STYBB~2. J. Hammar i Tekn. tidskr. 1899, A. A. s. 261.

Spalt A 1917 band 2, 1900

Webbansvarig