Publicerad 1900 Lämna synpunkter ANVARANDE, (p. pr. ss.) adj. Etymologi [efter t. anwesend; se AN, adv. II 1 a, o. VARA, v.1] (†) närvarande. The till det Uthskåttet anwarande Ständer. RARP 7: 113 (1660). Spalt A 1941 band 2, 1900 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se