| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANVÄRFVA an3~vær2va (a`nvärfva Weste), v. -ade l. (i bet. II 1 vanl.) -värfver, -värfde, -värft, -värfd; se för öfr. VÄRFVA. vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE (se d. o.), -ING (se d. o.), -VÄRFNING (se d. o.); jfr ANVÄRF.
I. [jfr motsv. anv. i mnt. ] (†) framställa l. framföra l. andraga (ärende), anhålla om (ngt). De värf och ärender, som .. her Ture Bielche .. på .. richsens rådz och menige stenders vägne anvärfvet hafver. RA 3: 172 (1593). Alla dee som något haffua i Cantzeliet anwärffwa. Civ. instr. 314 (1626). Därs. 353 (1661). — särsk. [jfr t. um eine frau anwerben] fria. Ställe vi underdånigest udi .. kong:e Ma:tz nådigeste behag, um hanns kong:e Ma:t hos enn af them (dvs. kejsar Maximilians systrar) ville late anverfve. RA 2: 116 (1565).
II. med afs. på ngns antagande o. anställande i tjänst.
1) [jfr holl. matrozen, soldaten aanwerven, t. soldaten anwerben] mil. gm värfning anskaffa l. skaffa sig (soldater o. d.); värfva. Regl. f. inf. 1751, s. 532. All värfning bör ske utan tvång eller list, genom ömsesides emellan Värfvaren och den som anvärfves träffad godvillig öfverenskommelse. Stadga om värfn. 7 April 1802, § 13. Utländske soldater .. började att mera allmänt anvärfvas. Livijn Skr. 2: 57 (1828). L. .. har .. varit anvärfd till soldat. Crusenstolpe Mor. 2: 369 (1840). Har anvärfd karl inför Kongl. Maj:ts befallningshafvande .. erkänt värfningens laglighet, ege sedan ej rätt att klagan derå föra. Tj.-regl. 1858, 1: 119. Värfvaren .. skall låta den anvärfde underskrifva en tjensteförbindelse .., som upptager den öfverenskomna tjenstetidens längd och städjans belopp. Tj.-regl. 1889, s. 219. Manskapet (i Vaxholms artillerikår) anvärfvas på 2 år, men kan rekapitulera. H. W. Westin i NF 17: 421 (1893). (Han) var anvärfd vid Svea lifgarde. SDS 1899, nr 496, s. 2. — särsk. (föga br.) med prep. (i)från inledande adverbial som angifver, hvarifrån soldater osv. anskaffas. Hundrade och tjugu bösse skyttar, som ifrån Lybek woro anwerfwade. Girs J. III 60 (1627). Emanuelsson Polyb. 1: 32 (1833).
2) [utvidgad anv. af 1; jfr holl. hij heeft reeds zeven leden aangeworven] (mindre br.) i allm.: värfva l. anställa l. engagera (ngn). Fahlcrantz 4: 247 (1836, 1865). Den anvärfvades språkaccent. Cygnæus 6: 23 (1853; med afs. på nyantagen medlem af skådespelartrupp). Drogman Ali och kocken Mustafa hade blifvit uppsökta och anvärfda (för en ökenresa). Kræmer Orient. 328 (1866). Rosas agenter .. (hade) lyckats anvärfva ett betydligt antal kolonister. Trolle Jak. Duv. 1: 256 (1875). — (föga br.) förvärfva, skaffa sig. Denne hade redan anvärfvat bekantskaper på sin bjudningsresa. Strindberg Hems. 73 (1887).
Spalt A 1955 band 2, 1900