Publicerad 1900   Lämna synpunkter
APOLOG ap1olå4g l. ap1å-, äfv. ap1ω-, stundom -lo4g, r. (m. Meurman (1846), G. Dalin (1871)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. apolog, fr. apologue, lat. apologus, gr. ἀπόλογος, berättelse l. fabel, af ἀπό, bort, från, o. λόγος, tal; jfr DIALOG, EPILOG m. fl.]
(föga br.) moralisk fabel, sedelärande berättelse. Deleen Fabell. 1: 411 (1831). Apolog .. en .. berättelse, i hvilken vanligtvis djur, eller äfven liflösa föremål, framträda såsom handlande, och hvars syftning är att åskådliggöra någon praktisk sanning eller lefnadsregel. Grubbe Est. ordl. (c. 1840). Heikel Filol. 267 (1894).

 

Spalt A 1991 band 2, 1900

Webbansvarig