| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
ARBITRERA ar1bitre4ra, äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(fordom) jur. döma efter (naturlig billighet l.) eget godtfinnande oberoende af fastställda lagbestämmelser. Schmedeman Just. 635 (1672). Skall CammarRätten icke uti någre Måhl, det ware antingen Civil- eller Criminal Saker arbitrera, utan alltijd rätta sig effter beskrefwen Lag. Förordn. 29 Nov. 1689, s. B 2 a. Abrahamsson 592 (1726). LBÄ 33—35: 48 (1800). Att arbitrera eller mildra, tillkom densamma (dvs. hofrätten) i början rätteligen icke. Nordström Samh. 2: 592 (1840).
Spalt A 2150 band 2, 1901