Publicerad 1901   Lämna synpunkter
ARKADIER arka4dier, stundom 0302, äfv. ARKADER arka4der, m.; best. -n; pl. =; stundom ARKAD arka4d (arca´d Weste), sbst.2, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-ader Rudbeck Atl. 3: 392 (1698; pl.), Björnståhl Resa 1: 366 (1772; pl.), Palmblad Fornk. 1: 63 (1843; sg.), Fröding Guit. 148 (1891; pl.). -adier Möller (1745, under arcadien), Palmblad Fornk. 1: 63 (1843), Bildt Sv. minn. 152 (1900). -ad Weste (1807))
Etymologi
[jfr t. arkadier af lat. arcas, gen. arcadis, o. arcadius, gr. ἀρκάς, gen. ἀρκάδος, o. ἀρκάδιος]
1) inföding l. inbyggare i det (i midten af det forngrekiska Peloponnesus) belägna landskapet Arkadien. Rudbeck Atl. 3: 392 (1698). Det går ordjemkare lika med de gamla Arcadier, som jagade efter Solen och på högsta berg funno henne ändå lika longt borta. Serenius Föret. 9 (1757). En .. Arkadier, Agapenor. Palmblad Fornk. 1: 63 (1843). Arkadern Dardanos. Därs. K. F. Johansson i Språkv. sällsk. förh. 1885—1888, s. 31.
2) [efter it. gli arcadi; jfr den etym. parentesen vid ARKADISK a] medlem af det 1690 i Rom stiftade vittra sällskapet (l. akademien) Gli arcadi l. Arcadia, som utgjorde ett slags fortsättning till den af Kristina stiftade Accademia Reale. Björnståhl Resa 1: 366 (1772). De så kallade herdenamn arkadierna antogo. Bildt Sv. minn. 152 (1900).

 

Spalt A 2240 band 2, 1901

Webbansvarig