| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
ARKEOLOGI ar1keologi4, stundom ar1ɟe-, l. -ålå-, stundom -ωl-, i Svld o. Nld äfv. -ji4, r. l. f.; best. -en, äfv. -n; pl. (i bet. 2) -er.
1) vetenskap(en) om de ä. kulturförhållandena l. antikviteterna (se d. o. 4) o. fornsakerna (i allm. l. hos ett visst folk), fornkunskap, fornforskning; stundom: vetenskapen om de antika konstföremålen. Klassisk, biblisk, kristlig, nordisk, jämförande arkeologi. Norrmann Eschenburg 1: 19 (1817). J. G. Liljegren i VittAH 13: 161 (1830). Ordet Archæologi eller Fornkunskap betecknar hos Grekerne sjelfva äldre historia, men har sedermera blifvit användt för verk, som skillra de gamla folkslagens Seder, Lefnadssätt, Lagar, Religion, Stat, Cultur o. s. v. Palmblad Fornk. 1: 579 (1844). Schück (o. Warburg) Litt.-hist. 1: 254 (1896). jfr: Archæologi .. Betyder i vidsträcktare mening kännedomen om de fordna folkslagens tillstånd, inrättningar, seder och bruk .. Man tager äfven detta ord i en inskränktare mening, och då betyder det blott kännedomen om fornverldens konstlemningar. Conv.-lex. (1831). jfr KONST-, LITTERÄR-ARKEOLOGI. — särsk. vetenskap(en) om den förhistoriska (materiella) kulturen, grundad på studiet af fornsakerna; ofta kallad förhistorisk arkeologi. Vi hafva sett, att Celter och Celtiska med mycken fördel brukas i Archaeologi och etymologi, att förklara eljest obekanta ting. Fries Utfl. 1: 123 (1843). En internationel kongress för förhistorisk antropologi och arkeologi. NF 1: 1065 (1876). Arkeologien .. (söker) utforska de förhistoriska tidernas lif genom att granska fornlemningarna. Pallin Nya t. 195 (1878, 1887). jfr: Den del af den materiela odlingens vetenskap, som sysselsätter sig med de längesedan förgångna i synnerhet med de förhistoriska tidernas odling, kallas än Archeologi än fornkunskap. Hildebrand Förhist. folk. 57 (1873).
2) lärobok l. öfver hufvud arbete i arkeologi. Detta arbete, den första fullständiga Archæologi i större scala. Palmblad Fornk. 1: VIII (1843).
Spalt A 2245 band 2, 1901