| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
ARST, m.; best. -en; pl. -er.
(†) läkare. Then Arst i Läkedom hafwer godh grund, / Han göre sigh sielfwan med rätto sund. Fosz 527 (1621). Artszter och Feltscherer. Smoll Fort. 50 (1693). — i bild. Lijka som man läkieren icke klaga eller skyldhe (dvs. gifva skulden) kan, ath han then skadhelighe wedzskan j menniskiones lijff giort haffwer, .. lijkaså kunne wij then Himmelske arstenom icke skuldh giffwa, när han oss Corss oc bedröffwelse tillskicker. L. Petri Gothus Tröstb. 11 b (1564).
Spalt A 2379 band 2, 1902