Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
ASFODILL as1fωdil4 l. -fo- l. -få-, r.; best. -en; pl. -er.
(numera föga br.) = AFODILL 1. Asphodille .. asfodill, ört med morotlika rötter, hvaraf bröd göres. Wikforss (1804). Melin Gr. lex. (1845, under ἀσφοδέλινος). Öhrlander o. Leffler (1852).
Anm. Numera användes ordet vanl. i sin lat. l. gr. form; jfr: Asphodelus-ängar. N. G. W. Lagerstedt i NF 1: 1210 (1876). Asfodelosmattor. Kruhs Thomé 2: 600 (1882).
-LILJA. (†) om det till liljeväxterna hörande släktet Hemerocallis Lin. Rudbeck Hort. bot. 66 (1685). —
-ROT~2. om de förr i medicinen använda rotknölarna af vissa arter af släktet Asphodelus; äfv. om själfva växterna; jfr GUL-ROT, GULD-ROT. Asphodelus fœmina .. Guul heller blek Asfwodilroot heller guul root. Rudbeck Hort. bot. 14 (1685). Stiernman Com. 4: 1129 (1688; i apotekartaxa). Gold-Wurtz .. asfodil-rot, guld-rot. Lind (1749). Öhrlander o. Leffler (1852).
Spalt A 2459 band 2, 1902