Publicerad 1902   Lämna synpunkter
ASKLEPIADEISK as1klepiade4isk l. 01—, adj.
Ordformer
(asklepiadisk Hedner Zumpt 542 (1833), Strömborg Sv. spr. 178 (1852), Ekbohrn Främ. ord (1878))
Etymologi
[efter lat. asclepiadeus (major, minor), till gr. Ἀσκληπιάδης, namn på en skald från Samos (c. 270 f. Kr.); jfr t. asklepiadeisch, eng. asclepiadean. Med afs. på formen asklepiadisk jfr t. asklepiadisch, lat. asclepiadi- (c)us]
metr. i uttr. asklepiadeisk vers (o. d.) ss. benämning på ett antikt versslag, bestående af en tvåstafvig inledningstakt, 2 koriamber o. en jamb l. pyrrhichius (den mindre l. lilla asklepiadeiska versen: ¯ _ | — ∪ ∪ — | — ∪ ∪ — | ∪ ¯) l. 3 koriamber o. en jamb l. pyrrhichius (den större l. stora asklepiadeiska versen: ¯ _ | — ∪ ∪ — | — ∪ ∪ — | — ∪ ∪ — | ∪ ¯). Regnér Metr. öfv. 31 (1801). De båda Asklepiadeiska verserna .. hafva .. erhållit (sitt namn) efter en den alexandrinska tiden tillhörande skald, Asclepiades, men de härröra i sjelfva verket från en vida äldre period. Alexanderson Gr. metr. 212 (1877). Asklepiadeiska .. versmått. Schück Världslitt. 1: 642 (1900).
Anm. I st. f. uttr. den större, mindre asklepiadeiska versen användas ofta motsv. lat. förb. asclepiadeus major, minor.

 

Spalt A 2492 band 2, 1902

Webbansvarig