Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
ASKONSDAG as3k~ωn2sdag, äfv. ~ω2n-, l. (hvard.) -sta, l. as3k~ωnsda2g, äfv. (hvard.) -da2, äfv. 040, r. l. m.; best. -dagen, hvard. äfv. -dan; pl. -dagar, hvard. äfv. -dar.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., holl., t., eng., äfvensom fr. mercredi des cendres] (numera nästan bl. med afs. på ä. förh.) benämning på onsdagen närmast efter fastlagssöndag. Giffuit (dvs. gifvet) vtj prestegårdhen Askee odens dagh effter Christj födelses tidh M: D: XXVIII. vnder Wårt secret. G. I:s reg. 5: 50 (1528). RA 3: 285 (1594; se under ASKA, v.1). Dijkman Ant. 111 (1703). Onsdagen (efter fettisdagen) blef kallad Aske-onsdag, redan i det ottonde seculo. På den dagen gick Fastan in, och då invigde man askan, strödde den på sit hufvud, samt beströk der med sina ansikten, til teckn så väl af sin bedröfvelse öfver Christi lidande, som af sin syndaånger. Bælter Cerem. 280 (1760). Berlin Läseb. 437 (1852, 1866).
2) [gm förväxling, beroende därpå, att ordets urspr. bet. efter hand föll i glömska, sedan det bruk som gifvit anledning till benämningen vid reformationens införande hos oss upphört, hvarvid namnets öfverförande på onsdagen i dymmelveckan befrämjades däraf, att äfv. andra dagar i denna vecka hafva dylika speciella namn; jfr motsv. anv. i sv. (o. sv.-finska) dial. o. i d. samt Kock Spr. förändr. 97 (1896)] (i sht i bygdemålsfärgad framställning) onsdag(en) i dymmelveckan, dagen före skärtorsdag(en), dymmelonsdag. J. E. Rydqvist i VittAH 19: 62 (1836). Deleen (1836, under aschermittwoche). Ask-onsdagen böra (enl. en gammal folktro i Nyland) alla spinnrockar utflyttas, ty annars upphöra hönsen att värpa. A. Allardt i Nyland 4: 55 (1889). H. Bergroth i Tidskr. ped. fören. i Finl. 1895, s. 124.
Spalt A 2492 band 2, 1902