Publicerad 1902   Lämna synpunkter
ASPARAGIN as1paragi4n l. 01—, äfv. -ji4n, n. l. r.; best. -et, ss. r. -en.
Etymologi
[jfr t. asparagin, eng. o. fr. asparagine, bildadt medelst den i kemiska ämnesnamn vanliga ändelsen -IN af lat. asparagus, sparris (se d. o.)]
kem. om en viss amidosyra som i särsk. riklig mängd förekommer hos sparrisen. Om den klarade saften (af sparris) afdunstas till syrups consistens och lemnas i några dagar på ett kyligt ställe, så anskjuta derur kristaller, hvilka utgöra ett eget ämne, som fått namn af asparagin. Berzelius Kemi 5: 796 (1828). Asparagin förekommer allmänt i växtriket. Cleve Handlex. (1883).
Ssgr: ASPARAGIN-HALT10— l. 0103~2, sbst. Cleve Handlex. 32 (1883). —
-SYRA~20, sbst. Berzelius i Årsber. t. VetA 1834, s. 250. Cleve Handlex. 32 (1883). —
-SYRAD~20, p. adj. Berzelius i Årsber. t. VetA 1834, s. 251. Asparaginsyrad ammoniumoxid. Almström Kem. tekn. 2: 513 (1845).

 

Spalt A 2500 band 2, 1902

Webbansvarig