Publicerad 1902   Lämna synpunkter
ASPIRANTUR as1pirantɯ4r l. 01—, r.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[bildadt till ASPIRANT efter mönstret af sådana ordpar som DOCENT o. DOCENTUR, KANDIDAT o. KANDIDATUR osv.]
(nytt ord, mindre br.) förhållande(t) att vara aspirant; aspirantanställning. Om .. (aspiranten) själf skulle önska att draga sig tillbaka, förlänges icke tiden för hans aspirantur. Wieselgren Sv. fäng. 467 (1895).

 

Spalt A 2503 band 2, 1902

Webbansvarig