| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
ASTRALISK astra4lisk, adj.; adv. -T.
1) (föga br.) som tillhör l. har afseende på l. härrör från stjärnorna; jfr ASTRAL, adj. 1. Så är then störste deel aff Menniskliga siukdomar Astralisch (dvs. beroende på stjärnornas inverkan). Muræus 2: 481 (1648). Glad kan du nu mot himmelska azuren / Ditt öga lyfta under nattens timmar. / Astraliskt der i guldbokstäfver glimmar / Guds helga lag. Stagnelius 2: 376 (c. 1820). Äfven de djuriska och menskliga kropparne hafva (enligt Paracelsus) erhållit en Ande, Archeus, menniskans högre astraliska form och lifskraft, hvilken har sin plats i Magen. Hammarsköld Philos. hist. 2: 322 (1825); jfr 2. De astraliska makternas inflytelse sträcker sig .., enligt den urgamla allmänna folkföreställningen äfven till jorden och dess barn. Palmblad Fornk. 1: 518 (1844). Hvarje synlig kropp utgör (enligt Paracelsus) endast betäckningen af en osynlig, syderisk eller astralisk kropp af andelig natur. Schröder Philos. hist. 3: 121 (1849); jfr 2 samt ASTRAL-KROPP 2. Electrum magicum — det vill säga en proportionerlig blandning af alla metaller, med tillsats af astralisk tinktur. Rydberg Magi 88 (1865). Astraliskt år, stjernår. NF (1876). — bildl.: himmelsk. Nektar-champagnens astraliska saft. Atterbom Lyr. 1: 24 (1811).
2) (föga br.) teosof. = ASTRAL, adj. 3. En död astralisk kropp. Pfeiff o. Åkerberg Sinnett 123 (1887).
Spalt A 2545 band 2, 1903