| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
ASTROLOG as1trolå4g l. -rå- l. -rω-, stundom -lo4g (astrolo´g (bägge o som å) Weste, asstrålå´g Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid användes den lat. formen med lat. böjning. G. Olai Cal. Ff 3 b (1588). Hwadh kunna Stiernorna wolla at Astrologi kunna theras werckande och krafft intet bätter förstå? Muræus 2: 483 (1648). Celsius Astr. obs. 12 (1739).
person som sysselsätter sig med astrologi; stjärntydare; jfr STJÄRN-KIKARE, -KLOK, -SPÅMAN. Månge Christne Förstar uti Europa låna ännu sina Öron åt Astrologer och Spåmän. Block Progn. Tillegn. 4 (1708). Jag sett en hetsig bok utaf en Astrolog / om kraften och figurn utaf en perpendickel. A. G. Silfverstolpe Skald. 141 (1810, 1814). Från dystert tornrum astrologen / Mot bleknad stjernbild stirrar än. Oscar II Skr. 3: 50 (1864, 1888). jfr (med afs. på forntida förh.): En astrolog var i början icke skild från en astronom, först efter Chr. födelse blef deraf en stjerntydare. Gumælius Passow (1841, under ἀστρολόγος). — jfr HOF-, STADS-ASTROLOG.
Spalt A 2548 band 2, 1903