| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
ATTENTAT at1enta4t l. -än- (attänntát Dalin), n.; best. -et; pl. = l. -er.
1) (†) i allm.: (orättmätigt l. brottsligt) tilltag l. försök att skada ngn l. ngt. Swar på thet danske manif. 5 Aug. 1644, s. D 2 b. H. K. M:t wardt nödtwungen till (att) taga fäderneslandzens säkerheet i acht och hans (dvs. danske konungens) skadelige attentater föreböija (dvs. förebygga). RARP 7: 108 (1660). Block Progn. Tillegn. 7 (1708).
2) mordförsök mot regent l. medlem af regenthus l. regering l. person i (mer l. mindre) framskjuten politisk o. social ställning. Conv.-lex. (1821). Redan några dagar före attentatet .. hade till Berlin ingått ett tillkännagifvande från England, att ett mordförsök skulle komma att föröfvas .. mot konungen af Preussen. AB 1850, nr 124, s. 2. De projektiler, som användes vid attentatet emot (franske) kejsarens lif. AB 1858, nr 17, s. 3. Bolin Eur. 1: 310 (1870). Attentaten på (tyske) kejsaren. Forssell Stud. 2: 241 (1879, 1888). (Det är) oafgjordt, huruvida ett nihilistiskt attentat eller tjenstemännens försumlighet var orsaken till jernvägsolyckan vid Borki (där ryska kejsartåget urspårade). E. Wallis i NF 19: 154 (1895). Planlagdt attentat mot konungen af Spanien. VL 1902, nr 280, s. 3. — jfr ANARKIST-, BOMB-, DYNAMIT-, MORD-, NIHILIST-, REVOLVER-ATTENTAT.
3) [ur 2 utvecklad anv.] försök att skada l. fördärfva (ngn l. ngt); i allm. med bibet. af att försöket är planlagdt på mer l. mindre lömskt sätt; anslag (se d. o. 12); (försök till) öfverfall l. förgripelse (på ngn l. ngt). Detta är ett attentat mot min heder. Hahnsson (1884). Attentaten mot yttrandefriheten. AB 1890, nr 37, s. 2. De Geer Minnen 1: 218 (1892). — skämts. På hemvägen (från Uppsala) utförde kungen och jag ett attentat emot general R. (för att gm förenade öfvertalningsförsök förmå honom att åtaga sig att bli krigsminister). De Geer Minnen 2: 211 (1892). (Hunden) Bobbs idkeliga attentater mot hans ben. SDS 1902, nr 207, s. 1.
1) person som utfört mordförsök mot regent l. medlem af regenthus l. regering l. person i (mer l. mindre) framskjuten politisk o. social ställning. NF 3: 825 (1879). PT 1901, nr 215 A, s. 2.
2) allmännare: person som föröfvat l. sökt föröfva ngn mer l. mindre planlagd våldsbragd, illgärning osv. (Efter att hafva skjutit på käranden) sprungo attentatsmännen sin väg, qvarlemnande honom illa sårad. SD(L) 1898, nr 46, s. 3. PT 1901, nr 11 A, s. 3.
B: ATTENTAT-FÖRSÖK, se A.
Spalt A 2634 band 2, 1903