Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
ATTIKA at4ika l. 302, r. l. f.; best. -an; pl. -or; l. ATTIK, sbst.2, ati4k, äfv. -ik4 (atti´k Weste, attīk NF (1876); ati´ck Dalin) r. l. m.; best. -en; pl. -er.
öfver hufvudgesimsen på en byggnad(s hufvudfasad) befintligt, jämförelsevis lågt o. merendels vågrätt afslutadt dekorativt byggnadsparti (ofta försedt med pilastrar); äfv.: låg halfvåning närmast taket. Attiqver giöres gemenligen af små pilastrar. König Inl. t. mec. 79 (1752). Attik .. kallas den öfverbyggnad .., som man anlägger på façaden af ett hus, midtpå huset öfver en annan våning. Sturtzenbecher Ing. lex. (1805). Attika betyder i byggnadskonsten en lägre våning öfver en högre, ehuru icke hvarje halfvåning kallas en Attika. Detta namn tillkommer nemligen icke sådane halfvåningar, som äro belägna mellan 2:ne högre (entresoler), utan endast dem, som äro närmast taket. Conv.-lex. (1831). Sydow Lübke Arkit. hist. 140 (1871). Attikan var en för den antika byggnadskonsten egendomlig anordning, som sedermera med begärlighet upptogs af renaissancen. A. T. Gellerstedt i NF (1876). Öfver det korintiska entablementet (å Uppsala nya universitetsbyggnads hufvudfasad) höjer sig .. en attika med en större inskriftstafla af granit. Sahlin Inbjudn. 1887, s. 11. Attika, uppsats öfver bjelkverket, galleri öfver hufvudgesimsen. Adler Meyer 593 (1895). Öfver hvalfbyggnaden (på triumfbågarna) ställdes (i det gamla Rom) vanligen en attika, ett slags förkrympt pilasterbyggnad, omramande inskriptionstaflor. 2 Uppf. b. 1: 87 (1897).
-RUM~2. —
-VÅNING~20. Hufvudfaçadernas fyra något framspringande partier äro försedda med attikvåningar. PT 1895, nr 122, s. 4.
Spalt A 2638 band 2, 1903