| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
AUSKULTANT a͡u1skultan4t, äfv. a͡ω1-, stundom (utan diftongisering) a1ɯ- l. a1u- l. a1ɯ- l. a1u- (ausculta´nt Weste), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
eg. åhörare.
1) person som inskrifvits vid (kollegialt) ämbetsverk o. d., i sht rättegångsverk, o. eger öfvervara förhandlingarna i verket för att taga kännedom om förekommande förrättningar osv. samt därvid gällande praxis, eg. gm åhörande, med rättighet att deltaga i vissa arbeten o. komma i åtanke vid förordnanden o. befordringar; i sht (förr) ss. officiell titel, hvilken dock i allm. ej funnit anv. vid tilltal i vanl. umgängesspråk; jfr NOTARIE o. SEKRETERARE samt AUSKULTERA 2. (Att) låte nogre sittia som auscultanter (i rikskansliet). RP 7: 61 (1637). Om Bergs-Collegio är inthet at påminna, uthan at så dher som uthi andre Collegier wisse Auscultanter förordnades. RARP 8: 60 (1660). RF 1719, § 28. Fast än Auscultanterne intet nämnas här i Regerings-Formen, efter de ey äre ledamöter i berörde Collegio (dvs. kammarrevisionen), så skola de dock bestås ock i Staten opföras för lön. 2 RARP I. 2: 157 (1720). Bevilln. 1800, s. 10. (Knut Styffe) aflade 1843 examen till rättegångsverken och fyra år senare bergsexamen. Därpå inskrefs han såsom auskultant i bergskollegium. Tekn. tidskr. 1898, A. A. s. 31. (E. antogs till) Auskult(ant) vid Stockholms rådst(ugu)-rätt 2/9 (1864). Gullberg Just.-matr. 71 (1902). — särsk.
a) (numera bl. i Finl.) ss. officiell titel för (juridiskt bildade) extraordinarie tjänstemän vid hofrätterna. Auscultant i Hoffrätten. Thyselius Handl. lärov. 2: 50 (1637). Assessoren Morath och Hof-Rätts Rådet Wettring hade flere år varit Auditeurer .., innan von Schaey .. blef Auscultant. Handl. ang. tourtvisten ml. Schaey o. Queckfeldt 4 (1771). Rosenstein 1: 126 (1789). Hofrättens tjenstemän och auskultanter. SFS 1890, nr 65, s. 12. (T. antogs till) Auskultant 1874 28/4; e. o. Notarie 1875 1/5. Svea hofr. kal. 1899, s. 41. jfr HOFRÄTTS-AUSKULTANT. — Anm. I Svea o. Göta hofrätt utnämndes auskultanten efter en kortare tids pröfning till e. o. notarie (jfr språkpr. från 1899), medan det i skånska hofrätten, liksom ännu i Finl., var brukligt, att den extraordinarie tjänstemannen (officiellt) behöll titeln auskultant, tills han befordrades (till v. häradshöfding).
b) ss. officiell titel för vissa biträdande tjänstemän under landtmäteristyrelsen. När (landtmäteri-)Elev undergått förhör .., äger Öfver-Directeuren, att Constitutorial, såsom Auscultant vid Landtmäteriet, för Eleven utfärda. SFS 1827, s. 1223. Har (medhjälpare) .., efter antagandet till Auskultant, under fem års tid med flit och skicklighet arbetat. Därs. 1864, nr 66, s. 22. — jfr LANDTMÄTERI-AUSKULTANT.
2) person som antagits ss. åhörare vid undervisningsanstalt af ett l. annat slag under vissa villkor l. i visst ändamål; i sht om lärarkandidat som för sin praktiska utbildning till lärare åhör lektion i skola, öfning vid seminarium o. d. Broocman Mag. f. föräldr. o. lär. 1: 82 (1804; i fråga om d. förh.). Minst två .. Skole Lectioner i veckan .. bör Lector bivista, och .. taga med sig .. några af de äldre Seminaristerna, att såsom Auscultanter samma Lectioner .. afhöra. Leinberg Skolv. 2: 493 (1806; i fråga om det pedagogiska seminariet vid universitetet i Åbo). G. Sjöberg i Ped. blad 1875, s. 8. Normallycéet (i Helsingfors) har en mängd auskultanter. H. Jansson i Ped. tidskr. 1897, s. 165. Därs. 1902, s. 105. — vid Göteborgs högskola: person som utan att vara inskrifven vid högskolan åhör enskild(a) föreläsningskurs(er) mot erläggande af viss(a mindre) afgift(er). Ordn.-stadga f. Gtbgs högskola 9 (1891, 1898).
(2) -KURS~2. Den för teol(ogie) stud(erande) anordnade auskultantkursen å folkskollärareseminariet. LD 1902, nr 213, s. 2. —
B: AUSKULTANTS-ED, se A.
Spalt A 2690 band 2, 1903