| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
AVERTERA av1ärte4ra l. -ær- l. -er-, äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr AVERTISSEMANG.
[jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (numera mindre br.) underrätta l. upplysa (ngn om ngt); i sht om underrättelse som lämnas på grund af skyldighet l. plägsed; gifva tillkänna. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 251 (1631). SP 1779, s. 82. Respektive Kunder .. får jag härmed äran avertera, att jag .. ämnar upphöra med den rörelse, jag .. idkat. DA 1824, nr 13, s. 4. Kullberg Valda kompl. 64 (1828). Mig böra de ej klandra, då jag förut averterat dem om min mening. J. O. Wallin i Tegnérs ppr 358 (1834). Smedman Kont. 7 (1874). Hahnsson (1884). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i fr.] med saksubj. Lemningar af vin och porter avertera att man befinner sig i en högre sfer. Carlén Köpm. 2: 143 (1860).
b) [jfr motsv. anv. i fr. samt eng. advertise] (†) med afs. på ngt som den som underrättas bör l. icke bör göra; närmande sig bet. råda. Man (kan) advertera Holländerne, som segla, att dee för barlast intaga tegell. RP 6: 20 (1636). Avertera, låta förstå, påminna, warna. Swedberg Schibb. 252 (1716). Jag .. utkorade ett .. rådjur till stek åt mig, sedan jag .. förut visligen averterat vedetterna, att icke låta narra sig af smällen. Ljunggren Minnesant. 90 (c. 1814).
c) (†) med sakobj.: meddela, tillkännagifva; annonsera om. 2 RARP 5: 281 (1727). Alla eftermiddagar .. gifves .. lägenhet .. at sig tilhandla de .. i Post-Tidningarne averterade .. Orangerie-Trän. PT 1758, nr 35, s. 4.
d) [jfr motsv. anv. i d.] (föga br.) abs.: annonsera. De pina sina stackars hjernor för att hitta på .. något sätt att kunna avertera för så godt som ingenting. Nyblom M. Twain 173 (1874).
e) jäg. om (höns)hund: rapportera. (Rapphönshunden bör förstå) att rapportera eller avertera, eller lemna vildbrådet och uppsöka jägaren, samt på ett eller annat sätt till känna gifva, att vildt blifvit funnet. Bergström Handb. f. jagtv. 134 (1872).
Spalt A 2723 band 2, 1903