Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
BACCALAUREUS bak1ala͡u4reus (baccala´ureus Weste), m.; best. =; pl. -laureer (O. Celsius Intr. i VetA 1746, s. 13, H. Hjärne i SvD 1898, nr 43, s. 1). Anm. I gen. sg. o. i pl. bibehålles stundom den lat. formen -laurei.
innehafvare af baccalaureat; kandidat. (Påfvens) Notarius heter Slijpewänd, / En Baccalarius allom känd, / Wällärd alt vthi begge Jure. Fosz 366 (1621). En Baccalaureus, ett philosophiskt under. Bellman 1: 157 (1771; om magister Gåse). Ingen fick resa till utländska akademier, som icke inom riket förut blifvit promoverad till Baccalaureus. Strinnholm Vas. 2: 116 (1820). Magister och baccalaureus i teologin. Schybergson 1: 155 (1887).
-VÄRDIGHET~200 l. ~102. Rietz Sk. skolv. 14 (1848).
B: BACCALAUREUS-EXAMEN10300~020.
Spalt B 11 band 2, 1898